Elfride Jelinek

ÄlskarinnornaBrombergsLivets onda är Mannen och Kvinnan

Jelineks roman Älskarinnorna från 1975 var trettio år före sin tid, konstaterar NT:s Ola Klippvik. Foto: ulla Montàn

Jelineks roman Älskarinnorna från 1975 var trettio år före sin tid, konstaterar NT:s Ola Klippvik. Foto: ulla Montàn

Foto: Ulla Montan

Kultur och Nöje2008-11-03 00:21
I romanen Älskarinnorna från 1975 - först nu på svenska - uppträder Elfriede Jelinek som krass biologist snarare än konstruktivistiskt sinnad feminist. Livets onda är Mannen och Kvinnan. I symptomet Samhället skrattspeglas sedan en värld: Provinsen Österrike. Mansväldet. Traditionen. Jelineks stil är utstuderat konstlös, storheten ligger i språkets fantastiska klarhet och rytm. I val av ämne och politisk infallsvinkel - Älskarinnorna kopplar samman kön och klass med kommers - framstår hon som trettio år före sin tid. Hellre än att med sedvanlig blodfullhet och dramatisk kurvriktighet berätta om Birgittes och Paulas döda position i ett patriarkat, för Jelinek protokoll. Miltals från genomsnittsfiktionens klibbiga inställsamhet driver hon gäck med den romantiserade idyllberättelsen och reklamen. Hon lägger sig till med röst som är allas och ingens. En "manlig" röst som aldrig svävar på målet och därför låter så grym. Den lilla lantprovinsens unga kvinnor blir butiksbiträden eller sömmerskor; deras män blir skogshuggare eller elektriker. Kvinnoförtrycket, som Horace Engdahl skriver i sitt förord, sköts i hög grad av kvinnorna själva. "...så har ett naturligt kretslopp uppstått under årens lopp: födelse och yrkesarbete och bli gift och hoppa av igen och få en dotter som blir hemmafru eller butiksbiträde, för det mesta hemmafru, dottern börjar arbeta, modern trillar av pinn, dottern blir gift, hoppar av, drar sig ur leken, får själv en dotter, Konsumbutiken är vridscenen i naturens naturliga kretslopp, i dess frukt och grönsaker speglas årstiderna, speglas det mänskliga livet i sina många uttrycksformer, i dess ena skyltfönster speglas de uppmärksamma ansiktena hos butiksbiträdena som här samlats för att vänta på bröllopet och på livet." Vad mer kan man säga? Älskarinnorna är unik i sitt slag. Suverän i sin djupt ironiska monotoni - som efter hand blir just monoton. Ett framställningsproblem? För Jelinek är frågan dum. Världen är ett problem.
Litteratur
Älskarinnorna Översättning: Aimée
Delblanc Brombergs
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!