Dropkick Murphys

Det finns flera inte fullt så lyckade blandningar här i världen: coca cola och vaniljglass, hamburgerbröd med tacosmak. Och så punk och irländsk folkmusik. Tretton låtar flåshurtigt tramsande från spexiga amerikaner som verkar leva med villfarelsen att fioler och säckpipa är allt som krävs för att något ska bli irländskt ger mig utslag över hela kroppen. Att hitta någon sorts punkig grund i musiken är svårt, ilskan och råheten flamsas bort och när bandet avslutar med en lam version av The Irish rover så måste jag sätta ned foten. Maken till förutsägbarhet har jag sällan hört.