Den kluvna bilden av 60-talet
Norrköpings 60-tal präglas av nedläggningar och framtidsvisioner, rivningar och stora byggprojekt och en kluvenhet som präglar Norrköpings kollektiva minne.
Utsikt över Norrköpings 60-tal. Här pågår rivning i kvarteret Svärdet på Hospitalsgatan 1966.Arkivbild: NT/CHRISTER DANDELS
Foto:
Det skulle naturligtvis lika gärna appliceras på Stolta stad, den artikelserie som min kollega Lasse Södergren började skriva 1996 och som varit lika eftertraktad som bok eller - som nu - på film. Fast sanningen att säga innehåller Norrköping - en stad i förändring flera filmer än Södergrens Stolta stad. Framför allt bildar Larz-Thure Ljungdahls dokumentärfilmer, gjorda då det begav, sig ett intressant raster över Södergrens historieskrivning.
För på 60-talet drar förändringens vindar över staden. Textilindustrierna fortsätter att läggas ned och gör att Norrköping tappar i jämförelse med andra städer som ännu lever med rekordårens produktion. Norrköping var tvunget att investera vad rekordåren givit staden (och staten) för att ge bilden av en stad i full gång och fylld av framtidstro. Och det är alltså dessa satsningar som Stolta stad visar: fokus ligger på ljusa framtidsförväntningar mer än den mörka bakgrunden varav den senare inte blir mycket mer än en kuliss.
Å andra sidan kan man i dag inte låta bli att förundras över hur många stora projekt som både lanserades och realiserades under några år: 1962 invigs Lindökanalen, 1964 hålls utställningen NU 64, 1965 invigs Kolmårdens Djurpark och 1968 kröns framtidssatsningarna med att det monumentala bostadsområdet Navestad börjar uppföras.
Navestad är bara ett exempel på det som decenniet innebar mest av allt: en förändrad stadsbild. 60-talet var grävskopornas årtionde. Stora delar av innerstadens äldre bebyggelse revs, stadsdelar som Hageby och Ektorp byggdes. Det var en välkommen höjning av bostadsstandarden för många Norrköpingsbor men omvandlingen tycks för många har gått för hastigt och brutalt, ett kollektivt trauma som Stolta stad lindrar.
Här finns en tendens att inte riktigt acceptera bägge sidorna av 60-talets modernisering: bilismen, varuhusen, rivningarna och markspekulationerna tillhör det onda av det goda. Samtidigt är det just det som är affärsidén: att förädla mark- och bostadsvärden vilket sker i förening mellan offentligt och privat: sida vid sida går den socialdemokratiska kommunledningen och de offentliga bolagen med de privata byggherrarna, en allians tillräckligt mäktig för att omforma staden.
Navestad byggdes av Norrköpings Byggelement, ett företag i gemensam ägo av Hyresbostäder och Skånska Cement. Och byggnadssättet med prefabricerade betongelement kallades för Norrköpingsmetoden.
Så ser Norrköping ut under 60-talet: den stora smällen med YFA:s nedläggning får vänta till 1970. Det är också då som Navestad börjar ifrågasättas och fördömas.
Annars var 60-talet år av internationalisering. Fast också här är det ett dubbelt fenomen: "Visst krigades det i Vietnam och var oroligt på andra håll i världen men sånt märktes det inte så mycket av i Norrköping", låter Södergren betryggande meddela. Men också det är en sanning med modifikation för en annan internationalisering skildras med igenkännandets glädje: tonårskulturen och motsättningen mellan raggare och mods.
"Vi höll på modsen och 60-talsmusiken". För första gången smyger sig ett "vi" in i historieskrivningen. som innefattar dokumentation av det dåtida nöjeslivet med bilder från uteställen och omnämnanden av lokala popband.
Också Norrköping genomsyrades av popkulturen och det är fullt förståeligt att de unga Norrköpingsborna ville lyssna på något annat än ljuden från grävskopor och byggkranar.
Ett samhälle var på väg att försvinna och det gamla måste nödvändigt ersättas med någonting nytt. Så blir skildringen av 60-talet för evigt kluven mellan saknad och förhoppningar: historien om det nära förflutna produceras nu och det är en berättelse vi fortfarande kan påverka.
Så jobbar vi med nyheter