En musikalkille som ser ut som Finlands premiärminister Jyrki Katainen eller en revisor på vift. Vad kan gå rätt då? Faktiskt förvånansvärt mycket. David Lindgrens debutalbum är härligt fritt från Mello-uppföljarnas traditionsenligt hafs-hopjoxade kompositioner. I elektrodanspopens prydlig-präktiga land utmanar Lindgren precis de artister han avsett. Frågan är bara hur många Danny-Darins eller Saade-Segerstedts svensk pop behöver.
Och om den välkammade revisors-looken verkligen går hem i flickrummen.