Bra stämning finns där Sofia Karlsson är. Hon utstrålar en glädje över att vara på scen och charmen räcker långt när det finns faktiskt behov för den. När hon glömmer bort text, hela verser ett par gånger, eller tappar bort plektrum, vilket ger en i publiken en storartad chans att komma till räddning till publikens jubel.
Samhörigheten med den melankoliska Alison Krauss finns där, de har båda den där varma och lätt flygande stämman över registret. Storslagen ensam på scenen i ”Frid på jord”. Annars i kreativ samvaro med fem musikanter på gitarrer, kontrabas, klarinett, isländsk langeleik, trummor, tuba och såg. Den makalösa folkmusikern Lisa Rydberg och hennes fioler var också med, ganska underutnyttjad i början men med en egen, hypnotisk låt mot slutet.
Varje ord räknades i ”Jag har drömt” och ”Jag väntar från det stora genombrottet” från ”Svarta ballader” med Dan Andersson-tolkningar. Hon sjöng ”Jag spelar för livet” från ”Visor från vinden” med uppriktig passion och tubaackompanjemanget väckte en barnslig kärlek till allting klumpigt. Från den nya skivan blev ”Tyst mitt hjärta” en favorit, med ett symboliskt hårt bultande trumsolo till inledning. De flörtar med bluegrass, americana och psalmer och har ett lekfullt förhållande till popen.
Albumet ”Regnet faller utan oss” som kom för en dryg månad sedan har producerats av pop-människor som förpassat folkmusiken i skymundan, vilket gör skivan tråkigt anonym. Konserten fick en personligare karaktär tack vare det förträffliga bandet. Hade jag inte hakat upp mig på just de nya låtarna hade jag mer helhjärtat anslutit mig till de övriga i publiken som snabbt kom upp i stående ovationer. De tunna texterna, egenskrivna, bidrog till att dra ner den delen av konserten med sina banala uttryck och slitna metaforer. Inte i närheten av att vara självutlämnande. Jag vred på mig i sätet vid bilder som ”skrattet bor granne med gråten”.
Karlsson gör klart att hon ser det som utveckling att lämna folkmusiken. Att ”gå vidare” är temat för skivan. Folkmusiken och dess karaktär har varit en viktig del av hennes vackra och unika fingeravtryck som musiker och lämnar henne nu ganska tom. Även om den nya skivan kanske inte överlever så länge (vem vet?) var det sammantaget en härlig konsert. Sofia Karlsson är sällsynt varm, underhållande och har en av Sveriges klaraste, vackraste röster. Uppbackad av ett fantastiskt gäng som varierar sina instrument från låt till låt och sjunger om hon ber dem.