Britney Spears må ha varit nere för räkning hur många gånger som helst, men musikmässigt står hon stadigt igen. Med Femme fatale sluts flera av de cirklar hon tidigare irrat i. Skivan bjuder på lika tvetydiga texter, samma röstförvrängda sång och de där självklart träffsäkra musikslingorna som användes när Cheiron-studion en gång i tiden skapade hennes framgång. Samtidigt har man flyttat fram ljudbilden och låtit hip-hop och de tolv åren som gått sedan genombrottet göra sina avtryck. Även om förra skivan, Circus, gav en föraning om ett återupptaget samarbete med Max Martin, tar Femme fatale detta ännu ett steg. Det här är tät, välproducerad dansmusik för 2010-talet.
Britney Spears låter äntligen som en naturlig förlängning på sina tidiga hits, och känns därmed åter som en artist att räkna med.