Briljant verklighetsbaserat drama

Japansk film visas inte med någon regelbundenhet här i landet men vi haft turen att få se de viktigaste verken av en av japansk films främsta regissörer, nämligen Hirokazu Kore-eda. Han introducerades med Illusioner 1998, sedan följde den svårgripbara och metafysiska Efter livet som utspelades i ett väntrum i himlen.
Kore-edas senaste film Barnen som inte fanns (internationellt känd under titeln Nobody Knows) utspelas i en realistisk inramning med en enkel handling men är ändå svår att riktigt fatta i sin fulla vidd. Och det beror på historien som berättas.
Regissören har hämtat underlaget till filmen från en verklig händelse som blivit omskriven i japansk press men som är svår att riktigt begripa för svenska trygghetsnarkomaner.

En skara på fyra barn överges helt enkelt av sin ensamstående mamma. Hon bara försvinner ur deras liv och de fyra i åldrarna tolv till fyra lämnas ensamma i en lägenhet som de dessutom är förbjudna att lämna. Den ende som har kontakt med yttervärlden är 12-åringen Akira, som inhandlar mat och när pengarna inte längre räcker tigger till sig sushi från ett vänligt affärsbiträde.
Barnen lever ensamma i månader och så småningom blir förfallet allt mer påtagligt. Deras kläder blir trasor, lägenheten förvandlas till en sophög och el och vatten stängs av. Kore-eda låter inte filmen få ett klart och tydligt slut, han klipper bara av utan att närmare gå in på barnens öde.
Barnen som inte fanns är filmkonst av yppersta slag med en stringens i bildberättandet man bara kan drömma om att få se i nutida svensk film. Inga stora dramatiska gester tillåts, dramatiken finns där i alla fall. Och barnen är fantastiska, främst då Yuya Yagira som storebror. Man kan förstå att han fick manliga skådespelarpriset i Cannes 2004.
Modern spelas med egendomlig sorglöshet av popstjärnan You.