Bland Norrköpings ruiner med kamera
Han är ekonomihistorikern som blev ruinturist. NT följde med Jan Jörnmark på spaning i Industrilandskapet.
Jan Jörnmark besöker Norrköping för en föreläsning på Arbetets museum. Foto: matz glimhed
Foto: Matz Glimhed
övern är smidig och van. Därnäst traskar han runt i Industrilandskapets mindre upprustade nejder, där plakat varnar för ett vaktbolag som lades ner för tio år sedan.Ekonomihistorikern Jan Jörnmark är igång som en värmländsk Richard Branson, ler oavbrutet och pratar frenetiskt.- Bättre än så här blir det inte, säger han och varvar "lysande" med "klockrent". Vem äger detta? För fyra år sedan föddes en idé. Under en rundresa i avfolkade orter som Lesjöfors, Filipstad och Uddeholm hittade Jörnmark ett sätt att kombinera sitt intresse för internationell företagsamhet och globalisering med det för fotograferandet.- Jag kommer från Karlstad, och när jag växte upp var Filipstad en välvårdad värmländsk stad. Den här gången betraktade vi ett samhälle som hade tunnats ut. Företag och huvudkontor hade försvunnit och utbildningsnivån var låg. Synen förde tankarna till "Desolation Boulevard". Vad fan är det här, tänkte jag?De senaste åren har han kuskat runt tiotusen mil i jakt på ruiner. Fotografierna lägger han upp på en hemsida som heter "Övergivna platser". En bok med samma namn har hamnat högt på försäljningslistan, och nu har uppföljaren nått förstaplatsen på historiktoppen hos nätbokhandeln Adlibris. I den ryms bland annat bilder från Facitkontoret i Åtvidaberg och simhallen i Finspång.Som docent i ekonomisk historia med flera vetenskapliga verk bakom sig är han mån om att förklara mekanismerna bakom ödeläggelsen. I "Övergivna platser två" skildrar han effekterna av Moores lag, den som fastlår att antalet transistorer som får plats på ett datorchips fördubblas var artonde månad - vilket leder till tonvis med digitalt skräp och snabba förflyttningar.- Det började med att AT&T på grund av amerikansk lagstiftning inte fick behålla ensamrätten på transistorn. De sålde patentet och konkurrenterna penetrerade därefter industri efter industri under stenhård konkurrens. Ett normalt företag med en balansräkning och ett stort lager skulle förstås vara tveksamma till att släppa loss en teknik där värdet på balansräkningen faller med femtio procent var artonde månad.Praktiskt taget alla industrier har drabbats - eller berikats - och den som hamnat på efterkälken har blivit kvar i vägrenen. Vilket i sin tur gör folk alienerade, menar Jörnmark, och hänvisar till en på vissa håll reflexmässig rasism och globaliseringsaversion.- Det är bättre att vi förstår vad det är som driver globaliseringen och hur digitaliseringen fungerar än att vi sitter och är ledsna över att det hände, även om det är traumatiskt. Min tanke är att lindra genom att förklara sammanhang.I viss mån har han lyft perspektivet. Hemsidan och böckerna har gett upphov till en ruinturism, där människor färdas i Jörnmarks spår. Numera får han agera auktoritet när framtidens ruiner ska utses. Många vill att han ska svara köpcentrum, men så länge industrin går mot stordrift och urbaniseringen fortsätter är gissningarna inte svåra, säger han.Drivkraften är inte enbart intellektuell, utan också emotionell. Kicken av att som i Industrilandskapet vandra i moderna ruiner, intill igenbommade fönster, sliten puts och graffiti. I många fall är det ett sätt att återgå till välbehållna miljöer från barndomens sextiotal. I andra fall rena skräckupplevelser.- Jag tycker om abstrakt konst. Det jag gör är ofta som att gå in i en Magritte-målning. Som när jag besökte en livsmedelsfabrik i Berlin. I ett behandlingskärl låg en död hund i stelnad gyttja. Bilden finns upplagd på hemsidan. Folk har frågat hur jag undgått att bli galen.Så hur gör han? - Jag tog ett kort.
Så jobbar vi med nyheter