Biljakt genom San Francisco utan McQueen

Ingen amerikansk snutfilm, eller för all del tv-deckare, var på 70-talet fullkomlig utan en biljakt. I en manlig värld - och en totalt mansdominerad filmgenre - var biljakten den perfekta föreningen av den våghalsige och hjältemodige mannen och hans maskin. Den som satte trenden var Peter Yates film Bullitt från 1968 med Steve McQueen i huvudrollen.
I dag har biljakterna upprepats och varierats i det oändliga, men i dag har de väl mest nostalgivärde som en kärleksfull blinkning till det omhuldade 70-talet. Hjälten som har full koll på tekniken representeras i dag av datanörden - hackaren - som behärskar trafiken på Internet och kan slinka igenom de mest skyddade passagerna.

Konstnären J Tobias Andersson har i sitt videokonstverk Chase återvänt till originalet. Chase är en animerad version, där grått, khaki och grönt är de dominerande färgerna, av den fartfyllda jakten i San Franciscos branta backar.
Från vindruteperspektiv får vi följa de hisnande stupen, de tvära svängarna ackompanjerade av ljudspåret med sina brummande motorer och tjutande bildäck.
Men i Anderssons värld är huvudaktörerna, de jagande bilarna borta, likaså fotgängare och korsande spårvagnar.

Chase liknar ett tv- eller automatspel som saknar spelare. Jakten pågår i en evigt pågående kretsgång i en tom värld av huskulisser, parkerade och en oföränderlig ljusblå himmel.
Frånvaron av aktörer är en devalvering av jaktens mål och mening. Kvar finns bara den yttre formen: det andefattiga i demonstrationen av hjältens tekniska överlägsenhet. Och det är kanske det Chase bevisat när man i ett antal minuter följt den tomma grå vägbanan med en allt tommare blick.