Betraktarens ögon bestämmer vårt värde

Pippi Långstrumps stadiga underbyxor har fått porrstatus. En konstnär har sett på Pippifilmerna med andra ögon än den avsedda filmpubliken, familjer med barn mellan 4 och 12 år. Med saxen i högsta hugg visar han för den som vill se att Pippi visst har sexuella drag. Pippi Examples heter den 20 minuter långa filmen.
Gissa om det kommer att bli drag efter filmkopior. För medan Astrid Lindgren vojar sig över vad Palle Torsson gjort med hennes Pippi vaknar lusten hos många män, och kvinnor, att se efter. Och får man inte fatt i Pippi Examples går det ju faktiskt lätt att skaffa in originalfilmerna och välja ut egna favoritavsnitt. Varför inte byta dem med likasinnade?

Kritiken mot filmklipparen är frän, mannen är bara ute efter publicitet. Inger Nilsson själv, som spelade Pippi då det begav sig för trettio år sedan, håller med och menar dessutom att det är konstnären det är fel på. "Ser Palle Torsson sex när det gäller barn så är det han som har problem", säger hon till Aftonbladet.se i en intervju. Inger Nilsson tycker inte det finns några sexuella undertoner i filmerna.
Men det finns det. Nu och för all framtid. Kanske inte då de spelades in, även om en och annan nu undrar om inte regissören Olle Hellbom eller hans kameramän var voyeurer, i smyg eller åtminstone omedvetet.
Palle Torsson själv är litet otydlig i sina uttalanden. I kultur- och numera även barnsexmagasinet Bon säger han i en intervju att "Pippis sexualitet är ingenting som jag har hittat på" och antyder att det kanske handlar om Astrid Lindgrens sexuella fantasier.
Som om Astrid Lindgren regisserat eller stått vid kameran. Men det kanske är mer djupliggande än så. Och jag som högläste Pippiböckerna för mindre än ett år sedan utan att upptäcka det.
Nu har Palle Torsson förtydligat sig i Aftonbladet. Han säger sig vilja visa hur utsatta barn är och att vuxnas syn på barn förändrats. Han exemplifierar med TV-programmet Småstjärnorna och Britney Spears klädsel. Det är det viktiga, barns utsatthet.
Och det kan jag hålla med om. Sexualiteten har blivit den förhärskande modellen för att förklara allehanda fenomen i samhället. I denna tidning har vi läsare sett sexualiserade egen-annonser från Stormarknadspress för att få in fler platsannonser. Ett annat exempel är när unga kvinnor går till privatläkare för att skaffa mindre näsa eller större bröst. Det kostar flera tiotusenlappar, men uppriktigt sagt är jag övertygad om att det är en god investering. Det är i betraktarens/maktägarens öga vårt värde bedöms, oavsett om vi söker partners för kärlek eller arbete.

Också barn dras in i den rådande kulturen, utan att själva förstå det. När små flickor klär sig tajt i moderiktiga kläder ser de inte sig själva som sexobjekt. De följer bara med i ett mode som känns rätt. Men äldre män ser dem, fula gubbar och snygga killar. Och några dreglar. Och någon tar för sig av oskulden.
Det är det som är problemet. Inte hur barnen klär sig. Utan att en del vuxna inte gör åtskillnad mellan vad de ser hos barn och vad barnen själva uttrycker. Att mannen tränger sig på med sina sexuella behov och sedan förlägger skulden på barnet, gör det till en Lolita-fantasi. "Jag har inte gjort något, och om jag har gjort något så var det hon som ville."
Naturligtvis har dessa personer, funnits i alla tider, i alla samhällen, översexualiserade eller inte. Men samhället kan vara mer eller mindre tillåtande, ge mer eller mindre utrymme och möjlighet för mannen att agera ut sina sexuella behov, på barnets bekostnad.
Det hjälper ändå inte fullt ut när Palle Torsson gör åtskillnad mellan sitt ansvar som konstnär (att belysa samtiden) och vår kulturs gemensamma ansvar (att hans bildklipp blir attraktiva sexobjekt). För han har inte bara belyst samtiden. Han har, oavsett eget uppsåt, gått in och spätt på den.