Arn på vita duken

- Ja, jag har hållt på med manuset sedan i julas. Och det blir två stora filmer faktiskt, säger Hans Gunnarsson som annars är mest känd för att i litterär form avslöja Finspångs inre liv som i romanen En jävla vinter.
Nu har han försökt anpassa språket från samtiden till medeltiden.
- Jag tyckte det var svårt först och kände rädsla. Det är ju olika miljöer. Tempelriddarna är svårast. Vad pratar de om egentligen? De verkar ju vara tomma människor med en enda vertikal förbindelse till gud. Det finns många metaforer, talspråkliga vändningar och inte minst svordomar som inte fungerar. Man får försöka hitta ett lugnt tonfall och ändå försöka få fram det köttiga.

Stort anlagda historiska kostymfilmer är en genre som kan bli rena kalkonfilmer?
- Det får man undvika. Men det hänger ju inte bara på mig utan även på regissör och scenograf. Regissören är inte utsedd än men jag hoppas att han, för jag tror man kan utgå från att det blir en han, och vi kan finna varandra.
Det här är det andra försöket att filmatisera Jan Guillous romaner om Arn. Och om allt går som planerat börjar man filma nästa år och har planerad premiär jularna 2007 och 2008.
- Det är nog det största som SF har sjösatt i det här landet så då vill man ju att det ska bli bra.

Arn på vita duken

Efter att ha skrivit manus till filmerna Ondskan och Leva livet ska Hans Gunnarsson försöka levandegöra Arn Magnusson på vita duken.