Efter en ganska tveksam inledning släpper Anthrax loss all sin briljans och visar varför de förtjänar en plats bland "the big four" inom thrash metal. New York-veteranerna, med Joey Belladonna tillbaka bakom mikrofonen, har roligt igen och det hörs.
Nostalgiskt ljudande låtar som Fight ’em ’til you can’t och The constant blandas med spår av mer modernt och tillbakalutat snitt. Det är dock albumets mittparti med de köttiga, medryckande pjäserna I’m alive, In the end och The giant som utgör albumets toppskikt.
Worship music är tyngd och finess i utsökt kombination och kvalar utan tvekan in på fem-i-topp över bandets bästa skivsläpp.