Trots att Alice Cooper inte längre tillhör "Department of youth" är det en vital skräckfarbror som nu släpper en uppföljare till den klassiska solodebuten från 1975. Vi får på nytt stifta bekantskap med Stevens mardrömmar och Cooper har - med sina gamla bandmedlemmar och producenten Bob Ezrin - lyckats väl med att återskapa känslan av 70-tal i soundet. Materialet är dock av lite blandad karaktär, med både pompöst, glammigt, bluesigt och poppigt innehåll.
Men det finns också tuffare spår som lyfter albumet och då gillar jag Caffeine, The congregation och Ghouls gone wild bäst. Det är när Alice Cooper rockar som han är som är läskigast.