Börjar ni känna igen känslan? Det där att hoppas och tro på att efter sommaren då kan man nog gå på konsert igen, Se det där bandet eller föreställningen man längtat efter. Eller på vinst och förlust ramla in nånstans och få överraskas av nåt riktigt vasst och bra.
Bara för att sen mötas av verkligheten som landar som en blöt filt och säger att, nja, vi får vänta ett tag till. Restriktionerna blir allt kvar ett tag till.
Antiklimax. Ridå.
Det hände igen nu i veckan då Folkhälsomyndigheten lät förstå att det för tillfället inte är aktuellt att lätta ytterligare på de publikbegränsningar som råder. Planen för att lätta på restriktionerna skulle ske i fem steg, där steg fyra förväntades i september. Något som nu inte verkar hända. Istället gäller anvisade sittplatser för inomhusarrangemang, annars max 50 personer stående inomhus. 300 sittande men med en meters lucka och max åtta i sällskapet. Att upp till 600 stående tillåts utomhus är en klen tröst när höststormarna snart börjar vina och minusgraderna knackar på dörren.
Jag kan inte påstå att de har fel. Jag vet att jag själv reagerar som en strykrädd hund om jag råkar befinna mig bredvid någon som hostar eller nyser i en obehaglig närhet av min lekamen. Och då har jag ändå både haft det där skitviruset och är dubbelbesprutad. Nu tyder alla tecken på en ökad smittspridning igen. Precis som efter förra sommaren.
Det ska fan vara arrangör i dessa tider. Ett färskt exempel är den planerade showcasefestivalen Future Echoes i Norrköping i september, som såg sig tvingade att flytta fram hela klabbet till februari i hopp om bättre tider.
Många har ändå försökt i sommar och gjort det riktigt, riktigt bra. Inte minst den oförtröttlige Olof Wikström ute i Skrikhult (Krunegårds konsert hade nog platsat bland årets toppar även ett ”vanligt” konsertår), Knäppingsborg hade ett ambitiöst program och sittplatserna oftast utsålda och jag har också haft förmånen att vara på konserter runt om i landet med såväl Franska Trion som den gamle Stonefunkers-rumlaren Emrik. Små intima konserter, prydligt sittande publik, jättetrevligt utan tvekan men visst är det nåt som saknas. Urladdningen, känslan, utlevelsen och intensiteten som en vanlig, riktig konsert kan ge.
Mycket tyder på att sitta duktigt på behörigt avstånd är det nya stå även hösten 2021. Gud så tråkigt.