Sköt dig själv istället för peace & love

Då: vi-känsla, tillsammans kan vi rädda världen. Nu: egoism, satsa på dej själv och skit i andra.

Jocke Berg och Kent satte fingret på låttexternas utveckling i "Egoist", en av deras sista låtar.

Jocke Berg och Kent satte fingret på låttexternas utveckling i "Egoist", en av deras sista låtar.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Krönika2021-09-03 19:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det skulle kunna handla om en sociologisk studie men är i själva verket slutsatsen i en analys av låttexter från de senaste femtio åren, gjord av två studenter vid universitetet i Warszawa. De matade in texterna till låtar från fler än 11000 artister (!) i ett dataprogram för att se vilka ord som förekom oftast. På 70- och början av 80-talet dominerar vi-perspektivet och positivt laddade ord som kärlek, frihet, lycka, fred.

Typiska exempel hör du i låtlistan med Madness som målar upp den nostalgiska bilden av ett livligt barndomshem där alla trivs och Paul McCartney och Stevie Wonder sida vid sida vid pianot med sin förhoppning om en värld i perfekt harmoni. Den världsförbättrande, ”vi kan alla hjälpa till”-andan var speciellt tydlig i musiken under de år i 80-talets mitt, som präglades av naturkatastrofer och svält - ”We are the world”. 

Snabbspolning fram till vår tid och vad hittar Warszawa-studenterna här? Jo, texter där ”vi” allt oftare ersätts av ”jag” och ”mej”. Samma resultat finns i en amerikansk undersökning, som menar att det är naturligt att dagens sångtexter speglar vår narcissistiska tid. ”Glider in i jävligt sköna jeans, enligt mig själv är jag den snyggaste som finns. Vet mycket väl att du vill ha mig som din prins, men ställ dig sist i kön jag är alldeles för skön” som Emil Assergård sjunger i ”Ego”.

Jag-centreringen är också närvarande i texterna till den electro-danspop, som är en så stor del av 2000-talets utbud. ”Lever livet som om jag är med i en pjäs, i rampljuset vill jag stanna. Jag vet att jag har ett stort ego, men vad är det med det då?” lyder några rader i fri översättning i låten med Marina och liknande vittnesmål kommer från danska Medina med erkännandet ”jag är självisk med ett ego lika högt som ett berg”. 

Parallellt med denna narcissistiska vindkantring visar analysen att övervikten för positivt laddade ord för femtio år sedan nu har skiftat till en dominans för mer negativa sådana som ljuga, hata, rädd, förlora. Fördelningen mellan positivt och negativt är ungefär densamma oavsett musikgenre med två undantag - hip hop och hårdrock har en högre andel negativism.

”Me, myself and I” är ett lämpligt uttryck i engelska språket för trenden att sätta sej själv i första rummet, vilket Beyoncé fogar in i sitt bidrag till låtlistan, men den kanske bästa karaktäristiken av vår självbespeglande, selfie-fotograferande, sociala medier-besatta tid ger oss Kent i ”Egoist”, en av de sista låtarna bandet gav ut - ”bered en väg för en ny terrorism, bered en väg för en ny egoism”.

Vidgar vi perspektivet från navelskådarnivå till bristen på engagemang för utmaningarna världen står inför sätter John Mayer i sin låt fingret på en öm punkt när han beskriver de, som sitter på läktaren och bara väntar på att världen ska förändras. Från textanalysens värld hämtar jag observationen att dagens texter allt mer ger uttryck för ensamhet och social isolering, så låtlistan rundar av med bedövande vacker sång från Sam Smith, sorgsenhetens apostel bland nutida artister.

Lyssna på Spotify, sök på: Kaj Kindvalls låtlista

1. Paul McCartney & Stevie Wonder, Ebony and ivory 2. Madness, Our house 3. Emil Assergård, Ego 4. Marina, Primadonna 5. Medina, Selfish 6. Beyoncé, Me, myself and I 7. The Wannadies, I love myself 8. Kent, Egoist 9. John Mayer, Waiting on the world to change 10. Sam Smith, Drowning shadows

Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com