Fotot fanns på omslaget till tidningen Rolling Stone i höstas och i den vidhängande artikeln samtalar de båda med ömsesidig beundran om sina karriärer och sin musik i Eltons kök i Beverly Hills. Får mej att tänka på fenomenet samarbeten mellan artister i form av en duett. Någon gemensam sådan har Lana och Elton inte givit ut, men båda har varit aktiva med andra partner.
Lyssnar man på Lana Del Rey är det uppenbart att hon är stor Beatles-fan och i första låten i månadens låtlista är det tydligt med en titel som anspelar på deras ”Tomorrow never knows”. Låten är ett samarbete med John Lennons och Yoko Onos son Sean och Lana prickar också in en Elton John-referens med textraden ”I’ll be your tiny dancer”. Elton å sin sida ställde upp när Eminem kallade. Det var på Grammy-galan 2001 som han ersatte Dido som refrängsångare när Eminem live framförde sitt mörka drama ”Stan” om den obehagligt efterhängsna stalkern.
Hur väljer då artister duettpartner? Tesen om att olikheter attraherar verkar vara ett rättesnöre, som när Luciano Pavarotti under många år arrangerade välgörenhetskonserter i hemstaden Modena. Listan är lång på världsartister som kom dit för att sjunga med operastjärnan. Det gav en del, ska vi säga, märkliga musikaliska upplevelser som resultat med James Brown och Pavarotti sjungande mannens lov som exempel i låtlistan. Liknande tankegång tussade en gång ihop Queens Freddie Mercury med operasopranen Montserrat Caballé, men sorry, den klarar inte jag. Min kropp säger fysiskt ifrån när deras ”Barcelona” drar igång.
Kontraster som funkar? Pluskontot där kan fyllas med exempelvis det uppfriskande samarbetet mellan stilbildande hip hopparna Run-DMC och rockbandet Aerosmith och så låter det överraskande snyggt och rätt när Sting tar med sig dancehall-stjärnan Shaggy in i studion.
Gammal, etablerad artist möter ung stjärna på uppåtgående. Se där en annan populär kontrast, som när Stevie Wonder stämmer träff med Ariana Grande eller när Moa Lignell får feeling i Pluras sällskap. Åldersskillnad i båda fallen: 43 år. Och mot alla odds blev skönheten och odjuret-kombinationen av mörkrets furste Nick Cave och ljuva poprinsessan Kylie Minogue en klar hit på sin tid. En ren njutning är det att höra Markus Krunegård sluta upp vid Annika Norlins sida i Annikas underbara text om en gemensam promenad hem. Trevande, osäkra, men lovande kontaktförsök i ”Det kommer bara leda till nåt ont”.
Modern teknik gör att det faktum att en artist passerat över till andra sidan inte är ett hinder för samarbete. Låtlistan slutar med den vackra ”Unforgettable” där Nat King Coles sånginsats från 60-talets början varsamt mixats samman med dottern Natalies inspelning från 1991. Den blev belönad med hela fyra Grammys året därpå.
Kaj Kindvalls spotifylista hittar du på vår sajt:
1. Lana Del Rey & Sean Ono Lennon, Tomorrow never came 2. Eminem & Elton John, Stan 3. Luciano Pavarotti & James Brown, It’s a man’s world 4. Run-DMC & Aerosmith, Walk this way 5. Sting & Shaggy, Don’t make me wait 6. Stevie Wonder & Ariana Grande, Faith 7. Moa Lignell & Plura, Old towns 8. Nick Cave + Kylie Minogue, Where the wild roses grow 9. Säkert! & Markus Krunegård, Det kommer bara leda till nåt ont 10. Natalie Cole & Nat King Cole, Unforgettable
Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com