Till bio och reguljär-TV når ändå bara en bråkdel av alla de musikfilmer som produceras för närvarande, men möjligheten att se många av dem har ökat med dagens populära strömmande tjänster.
På Netflix kan du som alternativ till spelfilmer och TV-serier exempelvis kolla in den utmärkta dokumentären ”What happened, Miss Simone?”. På 1960- och 1970-talen när jag sög in all den spännande musik som kom i min väg minns jag att Nina Simone dök upp i kanten av synfältet ibland. Fantastisk röst och musik som varken passade in i pop-, rock- eller soulfacket. Det svårgripbara i hennes konst och personlighet skildras fint i filmen, som är ett delvis plågsamt porträtt av en artist, som gick vilse i sin egen begåvning.
Det är heller inte utan viss vånda jag ser ”Montage of heck”, men låt inte det avskräcka dej. Speciellt inte om du vill veta mer om mekanismerna bakom grungen - ett av 90-talets musikfenomen. Det är ju det som en välgjord dokumentär, likt den här, gör så bra: att flera årtionden efter ett skeende med hjälp av intervjuer och filmsnuttar samla ihop och summera intryck från en period, som medan den pågick kändes svår att greppa.
”Montage of heck” är historien om Kurt Cobain. Jag minns hur knockad jag var första gången jag hörde Nirvanas ”Smells like teen spirit”. Hur drabbande den kändes när den tog sej förbi alla smakfilter jag lagt mej till med under många år av lyssnande och hur den efterlämnade känslan av att här startar en ny era.
Filmen består till stor del av familjens, Kurt Cobains och hustrun Courtney Loves privata filmer och ger den osminkade bilden av killen, som efter en trasslig uppväxt ständigt var på jakt efter bekräftelse, men som när den kom med Nirvanas stora genombrott, var oförmögen att hantera den. Berättelsen slutar en månad innan Kurts självmord, det som placerade honom i ”27 Club” tillsammans med bland andra Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin och Amy Winehouse. Med andra ord artister, vars liv bara blev 27 år kort.
Hur en liten håla med blott 8 000 invånare på Alabamas landsbygd blev ett musikaliskt begrepp på 1960-talet skildras i filmen ”Muscle Shoals” (Netflix). I Rick Halls studio skapades ett sound som gav eko över världen. Där flockades artister och band som Rolling Stones, Paul Simon och Bob Dylan för att få spela in med studions husband, som bestod av ett gäng fantastiska musiker från trakten. Framför allt skapades där många av soulmusikens klassiker med bland andra Aretha Franklin och Wilson Pickett.
En film jag ivrigt väntar på att få se är ”The house that Chicago built”. Chansen är stor att den på ett vettigt sätt kan bena ut den snåriga historien kring housemusikens och i förlängningen den elektroniska dansmusikens uppkomst. Få musikstilar har delats upp i så många oöverblickbara sub-genrer som just housemusiken. Lil Louis, en av de tidiga portalfigurerna, har jobbat med projektet av och till i sju år och inspelningar pågår fortfarande. Kolla gärna på den roliga aptitretar-trailer han släppt på YouTube, där många av genrens stora profiler har uppenbara problem med att svara på frågan: Vilken var den första house-skivan?
Länk till housemusik trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=Jub2weyAIdo