Det finns böcker som borde läsas om. Sådana som avsatt spår, trots att detaljerna bleknat och mest lämnat en vag föreställning, som alltför ofta visar sig vara bristfällig och ensidig.
Graham Swifts genombrottsroman ”Våtmarker”, som kom på svenska 1985, hör till dem. När jag googlar på boken inser jag att det mesta av innehållet har fallit i glömska. Det som överlevt är en abstrakt summering, som inte klarar seriösare hållfasthetsprov.
I vilket fall, romanen utspelar sig i The Fens, marsklandet i östra England, som dränerats under de gångna seklen och idag består av ett omfattande kanalsystem.
Drygt 35 år senare vill jag minnas att det var en beskrivning av upplysningstidens framsteg, men att Swift också ville ge en metafor där den etablerade historieskrivningen symboliserades av farlederna som grävts fram ur naturen.
Bland de episoder som fastnat finns ett avsnitt om en ung kvinna som dränker sig i en av kanalerna. En händelse som förvisas till muntliga berättelser, lokala minnen och hågkomster, då den inte ryms i den officiella historien
Jag skulle tro, att Graham Swift ville återge den här kontrasten mellan historiens ljus- och skuggpartier, något som satte avtryck under det postmoderna 1980-talet. Men han gjorde det också sällsynt tydligt att skönlitteraturen var en möjlighet att lyfta fram det bortträngda.
Men som sagt, glömskan har gjort sitt och det kan vara dags att bekanta sig med Graham Swifts roman på nytt.
Den här fascinationen för historiens döda vinklar och förbisedda flöden har dock bestått och bland sommarens läsupplevelser finns Boo Cassels nyutkomna essäbok ”Anteckningsblad från maskinåldern”.
Han är bekant som tidigare NT-medarbetare, men mest känd som en av landets mest rutinerade översättare av engelskspråkig litteratur - Graham Swifts ”Våtmarker” finns dock inte på meritlistan.
I drygt 30 koncisa texter återger han den i många fall okända tekniska- och kulturhistoriska bakgrunden till olika företeelser som format både det förflutna och samtiden. Så beskriver han utvecklingen av skrivmaskinen, den moderna postgångens ursprung, ljudsystemet som användes under Nürnbergrättegångarna. Han berättar också om Ada Lovelace, lord Byrons dotter, som kom att lämna avgörande bidrag till den digitala utvecklingen, men stillar också eventuell nyfikenhet kring gaffatejpens och flipperspelets uppkomst.
Kort sagt, en läsfest!