Det är möjligt vi möttes under den här magiska kvällen på en bro, i en gränd, utanför en bar, på väg in i ett museum eller framför scenen på en konsert och du ställde, lite nyfiket, frågan.
"Var har du varit på idag?"
Svaret, som dessutom kan ha dröjt sådär lagom länge, är knappast heller något du kan bygga en artikel på.
"Ja, jag vet inte."
Det blir gärna så, när man har hela huvudet fullt av tankar och intryck av ett dygn på tur och många spännande stopp i kulturens lika oväntade som lokala värld, men en sak borde jag lagt till. Jag missade det då, men jag gör det här i stället.
"Ja, jag vet inte, men som jag behövde det!"
Jag, du och hela Kulturköping behövde det i en tid med kriget i Ukraina, växande kostnader i vår vardag och kulturens ovissa framtid både här och på riksplanet. Det var så befriande och så lyckligt att – tillsammans med 10 000-tals människor på våra gator och torg – få lägga oro och bekymmer på hyllan för ett tag och i stället låta oss kramas om av nya upplevelser, sinnen, känslor och möten över generationer.
Vi har alla en plats.
Precis som det ska vara.
Årets Kulturnatt över tre dagar var en folkfest från början till slut.
När gräsmattan fylldes av folk och förväntan framför den 18 meter höga riggen nere på Butängen i fredags kväll för den unika och högtflygande cirkusen och Magali Bancel, som tillsammans med Mattias Lindström skapat showen, stod med tårar i ögonen av det stora intresset gav det en vink om mer.
Min egen 011-själ gick på små moln i timme efter timme de här dagarna efter alla möten med människor och konsten. Min egen amatörådra kan kanske inte avgöra vad som är bra eller mindre bra kultur, men när allt kommer omkring så är det bara din egen känsla som får bestämma.
Som mötet med Naimi Gottfridsson och Anna Magnusson, som satt och kollade Kulturnattens späckade program och la upp vissa planer för resten av kvällen efter Johan Karlssons imponerande dragning om hösten och vinterns film- och tv-satsning med, om och från Norrköping.
”Jag har en tanke och ett schema i huvudet, men man vet aldrig var du hamnar. Vi kommer aldrig hinna med allt", sa Anna.
”Det finns alltid "det är måste vi göra", men det är också kul att bara gå in på ett område med flera olika scener och bli överraskad, menade, menade Naimi.
Som träffen med Eva Åkesson och Yasmine Mellström, som svalkade sig med ett glas och hämtade lite kraft i Värmekyrkan framåt kvällen.
”Vi var ute redan klockan 11 i förmiddags och gör hela Kulturnatten. Det är en härlig dag”, tyckte Eva.
”Vi stannande till och tittade på Östgötateaterns kostymförråd på Hallarna. Så himla häftigt. Har du varit där? Vi provade kläder och hattar. Det var hur kul som helst. Vill du se bilderna”, frågade Yasmine och började bläddra i sin telefon.
"Det kan ta tid... Hon har säkert redan tagit 500 bilder", skojade Eva.
Som paret Phraywan Taithaisong och Sven Wiberg, som var ute på promenad i solskenet längs kajen. De hade varit vid Gubbens Trädgård och såg ångbåten S/S Moa af Norrköping lägga ut. Kön ringlade lång till de turerna och väntetiderna snuddade vid tre timmar under sena eftermiddagen.
”Det är så underbart med allt folk ute, sa Phraywan.
”Vi har dagen planerad och bord bokat ikväll. Så ska vi lyssna på musik lite senare... Det här är årets höjdpunkt för oss", tyckte Sven.
Kulturköping blir inte bättre än så här.