Bland alla skiljetecken intar förmodligen semikolonet en särställning. Det vållar ofta lite osäkerhet och många av oss har helt enkelt inte riktig koll på hur det ska brukas.
Enligt den amerikanska språkforskaren Cecelia Watson, som skrivit en bok i ämnet, har villrådigheten föranlett en och annan blodig dispyt, men också satt hjärtan i brand.
Nyligen deltog hon i SVT:s Babel och gav exempel på hur uppfattningen om semikolonet varierat. Martin Luther King såg ett retoriskt redskap när han skrev sina tal, samtidigt som Kurt Vonnegut avfärdade det som ett uttryck för snobberi.
Mindre blev däremot sagt om upphovsmannen Aldus Manutius, som uppfann den grammatiska finurligheten 1494. Han var boktryckare i Venedig och kan kanske beskrivas som en av den italienska renässanshumanismens mest betydelsefulla doldisar. Utöver det gåtfulla skiljetecknet utvecklade och förbättrade han olika typsnitt, skapade nya tryckformat, skrev grammatikor och gav ut billighetsupplagor av olika verk.
Men hans mest betydelsefulla insats var att bevara arvet från antiken, särskilt den grekiska litteraturen. Texterna fanns bara som handskrifter och hotades av förstörelse när han inledde sin räddningsaktion. Han anställde ett stort antal språkkunniga, som granskade texterna innan de gick till trycket. Verksamheten utvecklades till ett akademiskt lärosäte, men Aldus Manutius höjde också boktryckarkonsten till nya nivåer. Ett av alstren, den erotiska klassikern ”Hypnerotomachia Poliphili”, anses som ett av renässansens vackraste bokverk. Bland utgivna titlar märks också Dantes ”Divina Commedia”från 1502, men störst möda lades nog på skrifterna av Platon, Aristoteles, Aristofanes, Thukydides, Sofokles, Herodotos, Xenofon och andra från den grekiska antiken, som upptäckts på nytt vid den här tiden.
Aldus Manutius tillvaro var turbulent, verksamheten stördes av krig, strejker och olika slags bedrägerier. Piratupplagor är inget nytt påfund och hans trycksaker kopierades av andra, vilket säkert bidrog till att han var barskrapad vid sin död 1515. Men drygt 500 år senare får man intrycket av en brinnande iver att ta hand om arvet från antiken, som inte ens Skolverket hade rått på.
I kvarlåtenskapen finns dessutom det märkliga skiljetecknet, som numera återkommer i olika digitala kodspråk, men också fått en egen dag – semikolonet uppmärksammas nämligen den 6 februari varje år.