Själv hade jag aldrig hört namnet förrän Mats Malm, Svenska Akademiens ständige sekreterare, förkunnade att det tillhörde årets Nobelpristagare i litteratur.
Under några sekunder kändes det aningen genant, men snart blev det klart att jag inte tillhörde en liten exklusiv grupp av okunniga, utan en tomt gapande majoritet där alla plötsligt fick drag av fågelholkar.
Den smått pirriga och förväntansfulla stämningen i Börssalen förvandlades på ett ögonblick till ett enda stort kollektivt frågetecken.
Vem? Abdulrazak Gurnah?
Uppenbart alltså att få, om ens någon, i församlingen hade sönderlästa exemplar av hans romaner hemma i bokhyllan. Samma sak i SVT:s utsändning, där ett antal litteraturkännare samlats för att spekulera om vem som skulle knipa 2021 års pris. Namn på alla tänkbara kandidater nämndes och gissningarna virvlade runt som konfetti i studion. Marilynne Robinson, Jon Fosse, Jamaica Kincaid, Anne Carson, Karl-Ove Knausgård, Ljudmila Ulitskaja, Ngũgĩ wa Thiong'o och andra. Så här i efterhand får man nästan känslan av att det bara var ett namn som saknades. Gissa vilket?
Det är alltid roligt att pricka rätt, det har hänt ett par gånger och gett ett kortlivat rykte om beläsenhet. Men det kan faktiskt vara ännu bättre att ha helt fel. Särskilt om det innebär bekantskap med ett nytt och okänt författarskap.
Det sägs att William Faulkner blev ett stort namn först genom Nobelpriset och själv minns jag när Aleixandre Vicente och Isaac Bashevis Singer belönades på 1970-talet. Den förstnämnde var visserligen berömd redan innan, men obekant för mig. Valet av Singer, slog, åtminstone så som jag minns det, ner som en bomb, men hör idag kanske till de mest lästa pristagarna. Hur beslutet att ge priset till Abdulrazak Gurnah kommer att betraktas i framtiden återstår att se, men det väcker i alla fall nyfikenhet.
Årets val bekräftar än en gång de små förlagens insatser för det svenska litteraturutbudet.
De två böcker av Abdulrazak Gurnahs som finns på svenska - ”Den sista gåvan” och Paradiset” - har kommit på Celanders förlag i Lund. Louise Glück, förra årets pristagare, ges ut av Malmöförlaget Rámus.
Det betyder rimligen mycket arbete när nytryckta exemplar ska ut till landets bokhandlare under hösten. Men det är också uppmuntrande att se hur ett till synes ekonomiskt dödsförakt plötsligt lönar sig.