Enligt en lika hastig som ovetenskaplig granskning, så lär det finnas ett etymologiskt samband mellan skåp och skapa. Förhållandet verkar rätt invecklat, men om man inte bryr sig om ytterligare fördjupningar kan man ändå hävda att de två språkhistoriska stråken sammanfaller på Göran Ekmans utställning.
På Galleri Sander/ NP 33 visar han olika slags skåp som nästan uteslutande syftar på ordstammens andra del. Visserligen hittar man några nyckelskåp som inte vållar några huvudbry när det gäller användning, men de flesta av hans verk ska i första hand betraktas som skulpturer och ett slags minneskapslar,.
Ändamålsenligheten har fått stå tillbaka för en uppfinningsrik kreativitet.
Göran Ekman gjorde sitt gesällprov som möbelsnickare redan 1961 och har också en slöjdlärarutbildning, men på utställningen låter han gränsen mellan hantverket och det konstnärliga luckras upp.
Till det yttre skiftar skåpen karaktär och det finns något slumpmässigt över dem. Ett har försetts med nyponrosstjälkar som sticker ut genom virket, men det är först när man öppnar luckorna som innebörden står klar. De taggiga stjälkarna gör skåpet rätt obrukbart och kan bara bli föremål för estetiska reflexioner bortom den omedelbara nyttan. Ett annat har fyllts med vinbergssnäcksskal, men men Göran Ekman visar också hur han fått användning för fynd som en gammal brevlåda, rivningsvirke och en rostig plåtbit full av hål.
Den fann han vid Stokkseyri på Island och utgör en del av luckan, men när man öppnar skåpet hittar man också lavastenar. Skåpen eller skulpturerna blir ett slags påminnelser om platser som han har besökt och de blir ett slags behållare för erfarenheter och hågkomster.
Det gäller också ett verk som fått titeln "Flytved", som vid sidan av personliga minnen också anspelar en förfluten industrihistoria. Virket som slipats av vatten och vind fann Göran Ekman intill ett gammalt sågverk vid Ångermanälven och ekoxen i ett annat av skåpen kommer från Le Mont Saint Michel på franska västkusten.
Bakom luckorna på ett av skåpen finner man en rostangripen köksskål. Tiden har nött ner ytan, men i gengäld har nedbrytningsprocessen gett den helt oförutsägbara mönster. Den finns i ett skåp av vit ask och har fått en skimrande skönhet som förmodligen inte fanns där från början.
Ibland kan överdriven uppfinningsrikedom ta kål på det konstnärliga uttrycket. Det finns en risk att entusiasmen tar över och att man vill säga för mycket, men bortsett från något enstaka fall gäller det inte Göran Ekman, som ser till att hantverkskickligheten balanseras mot ett poetiskt tilltal.