Rymdeposet genomsyrar också deras gemensamma utställning Ganska nära en kolsvart sol, som visas på Verkstad – rum för konst.
Från olika håll har de närmat sig den svenske Nobelpristagarens verk och skapat en utställning som reflekterar deras erfarenheter av texten.
De har arbetat tämligen fristående och det först på utställningen som deras verk möts på allvar.
– Vi träffades på ett kafé och stämde av lite. Vi ordnade en liten miniutställning på ett av borden och det bestämde formen för utställningen, men det här är första gången våra verk ställs mot varandra, säger Petra Axelsson.
I utställningslokalen finner man tolv montrar, podier och bord.
– Vi har jobbat rätt platt, säger Petra Axelsson och förklarar att hon försökt återge den skrämmande skönheten i Aniara.
Marja-leena Sillanpää påpekar att hon läste boken i skolan, men att det mest var pliktskyldigt.
– Men när jag återkommit till boken har det varit annorlunda. Jag tycker också att den är både skrämmande och vacker. Min del i utställningen bygger mycket på understrykningar som jag har gjort, säger hon.
I en av Petras montrar återfinns en stjärnkarta, kompass och lite annat som anspelar på innehållet i boken.
– Sådant som behövs för att ta ut riktningen, säger hon.
Under glaset som täcker ett podium intill hittar man Marja-leenas sju planetmålningar. De har försetts med en text , som bygger på hennes understrykningar i boken.
”Rymden runt omkring är evig natt. Följa soluppgång och månuppgång”
I en anteckning konstaterar hon att på Aniara existerade ingen tid.
Utställningen rör sig i olika riktningar och en del av innehållet är förefaller mer associativt än annat. Petra Axelsson visar ett antal altarbilder som i någon mening ska markera något slags skärningspunkt mellan profant och heligt. I samma monter finner man också Marja-lenas målningar som föreställer svarta eldar. De anspelar på ett avsnitt i Aniara: ”Så vända vinden sig och mitt i natten den fruktansvärda svarta hettan kom.”
Både Marja-leena Sillanpää och Petra Axelsson förklarar att utställningen egentligen representerar två resor, som både går parallellt och korsar varandra. Det är också ett sätt att uppfatta utställningen och en av de slutliga anhalterna utgörs av montrar som som innehåller förgyllda föremål och sotsvarta böcker. Bland dessa finns en av Akke Kumliens konstböcker och den står uppslagen.
– Jag har läst om svarta pigment och svärta, förklarar Petra Axelsson.
Utställningen öppnar ikväll och pågår till och med den 18 maj.