Sommarutställningar är en särskild genre i museibranschen. De ska rikta sig till en bred målgrupp, berätta om ett populärt fenomen och blir med sin breda ansats att locka besökare gärna allmänna och tämligen okontroversiella. "Lumpen - från mönstring till muck" som öppnade på försommaren är Flygvapenmuseums sommarutställning och ansluter väl till genren, något som också är utställningens största problem. Annars slås jag av hur strukturellt lik den exempelvis är Harry Potter-utställningen i Norrköping. Den börjar med indelningen, här utan sorteringshatt, och istället en beskrivning av värnpliktsmönstringens fysiska, medicinska och teoretiska test. Det är naturligtvis inte så konstigt, både skolan som försvarsmakten har som sin främsta uppgift i att disciplinera unga människor. Elevhem eller regemente, sak samma.
Sedan vidtar – ännu en likhet – en komprimerad vandring från logement, inklusive duschar och toaletter, till tält och vapenövningar i det fria innan man når muckarfestens alkoholbemängda bröl och frihetsritual. Och utställningen är full av folk, mestadels familjer.
– Så här har pappa levt. Jag hade överslafen, säger en man upplysningsvis till sin mycket unge son och klappar översängen som om den vore en gammal bekant eller rentav en kär vän.
– Ja, så var det för hundra år sedan, säger hans fru sarkastiskt.
Riktigt så länge sedan var det inte den allmänna värnplikten är i Sverige ett 1900-talsfenomen, infört 1901 och avskaffat år 2000 jämnt, då Sverige gick från territorialförsvar till insatsförsvar och massiva insatser av amatörsoldater i krigstid ansågs omoderna. En oproportionerligt stor andel av "Lumpen" ägnas åt militärtidens förhållande till kropp, sex och porr. Kanske är det tidens tecken men det som på ytan verkar vidsynt blir lätt moralistiskt. Att jargong och beteende ändras i alla homosociala sammanhang är väl bekant och att sex blir ett laddat ämne i ett enkönat kollektiv med unga män är ganska självklart. Och att porr fanns lättillgängligt på logementen berodde på att det fanns en större acceptans för pornografi då och det var inte ovanligt att porrtidningar fanns både hos frisersalonger och på tandläkarmottagningar. Vad utställningen inte berättar är att militärtjänstgöringen inte i första hand bestod av kroppslig disciplinering utan av en mental, en hjärntvätt.
Jag får besöka utställningen två gånger innan jag hittar något som minner om mina egna värnpliktserfarenheter. Jag tillhörde nämligen de samvetsömma. Om oss handlar en pliktskyldig text i en vrå i utställningen illustrerad av ett giftskåp som försetts med de farliga böckerna "Handbok för värnpliktsvägrare" samt antologin "Att vägra döda, att vägra värnplikt".
Vad utställningen inte berättar är att de vapenfria värnpliktiga ökade kraftigt från och med 70-talet. Då handlade det om 1 000-2 500 personer per år till dess värnplikten blev allt mindre obligatorisk.
Fast kanske är det för mycket begärt att anse att ett försvarshistoriskt museum ska berätta om pacifism.
Utställningen bygger på insamlade minnen av de som gjort den traditionella värnplikten och har man väl klarat sig förbi muckarskivan väntar slutprovet med två frågor: "Är det bra att värnplikten är avskaffad?" och "Gjorde lumpen pojkar till män?". Besökarna kan själva svara på frågan genom att lägga blanka uniformsknappar i ja- respektive nej-rör.
En pojke stoppar en hel grabbnäve full i nej-röret för den sista frågan.
– Stopp nu, du får bara rösta för oss, säger han förmanande.
En äldre kvinna i samma sällskap är mer oförbehållsam.
– Gjorde lumpen pojkar till män? Ja. Det behövs disciplin!