De saknar egentligen all dramatik och återger lågmält vardagliga situationer som ändå vibrerar av liv. Han fångar ögonblick i gatumiljöer och landskap på ett sätt som markerar distans. Personerna vänder ofta ryggen åt betraktaren och är på väg att avlägsna sig, vilket bidrar till siktdjupet i bilderna
Ett av verken har titeln "Vid ett trafikljus" och i förgrunden ser man en skugglik gestalt som korsar en gata, men blickpunkterna är många och den vita himlen i bakgrunden väcker lika stor uppmärksamhet. Dessutom kan man man nästan se hur det bleka dagsljuset lägger sig över fasader, elledningar och spårvagnsräls. Det ger en känsla för helheten som känns nära nog mirakulös och för en lekman är det obegripligt hur det är möjligt att åstadkomma.
Det krävs naturligtvis ett öga som är känsligt för alla nyanser, men också långvarigt umgänge med stålnål och kopparplåt. Samtidigt är det en genre med långa anor, som gör det möjligt att luta sig mot tidigare läromästare. Något som antyds på utställningen genom tre bilder som samlats under den gemensamma titeln "Beggars". De föreställer tiggare och anspelar på en konsthistoriens största, nämligen Rembrandt.
Bilderna har karaktär stilstudier och skiljer sig från utställningens övriga verk genom att de frigjorts ur sociala och historiska sammanhang, men kanske kan man se också sviten "Peoples", som ett slags hälsning till föregångaren. Mikael Kihlman har tecknat ett antal människor i olika stadsmiljöer, men ännu en av hemligheterna i konstnärskapet är förmågan att fånga dem i ett obevakat ögonblick som snart är borta.
Det tycks stå i motsats till den tidskrävande och tålamodsprövande arbetsprocessen, men just ledigheten och det till synes självklara är något som utmärker utställningen.
I "Tango för Bela T" ser man tre män vandrande över ett fält. Landskapet ligger inbäddat i ett vintrigt grådis, ljuset reflekteras över frusna vattensamlingar och de tre tycks kura ihop sig en aning för att klara kylan.
Det finns säkert en bakgrundshistoria, men scenen är minst sagt alldaglig och rymmer varken symbolik eller existentiella övertoner. Istället tar man del av något högst påtagligt som inger känslan av att vara där.