En grå och nollgradig första advent möter oss det nordiska ljuset först på Konstforum, i Bengt Olsons målningar och litografier. Det har färdats långt och länge. Bengt Olson, från värmländska Kristinehamn, föddes 1930, har studerat vid Valand i Göteborg och hos Fernand Léger i Paris, i den sistnämnda staden slog han sig ned redan 1960 och sedan har han arbetat på. De traditionella landskapsmotiven har luckrats upp, blivit till avlagringar, ljusreflexer i abstrakta former. Här finns inte det färgstarkt vassa och vilt expressiva motiven hos Bengt Lindström, en annan konstnär som hade en lång karriär i Paris, nej hos Olsson är färgerna mildare, pastosa med undantag för det gröna.
Grönskan hos Bengt Olson är djupare och frodigare än skir. Stiger man i Hamnrummet på Konstforum lämnar man samtidigt den annalkande vintern långt bakom sig. Här står raka vita björkstammar, speglande sig i ljusblått vatten men björkarnas hängen och grenar lyser gröna. På en annan duk är grönskan än mer dominerande.
Men i andra målningar är motiven än mer upplösta i en abstraktion som inte direkt får mig att associera till landskap. Det är naturen som en dröm, lättare än luft. Resultatet av ett långt arbete med att se klarare och reducera det mindre viktiga. Bengt Olsons nordiska ljus utvecklades i Paris. 2002 hade han sin största utställning någonsin, retrospektiven "Dans la lumière du Nord" på Musée Maillol i Paris, sedan länge den nya hemstaden.
Litografierna som visas på Konstforum är ännu enklare i utförandet, krafsigare. Den tredje, och betydande sidan i Bengt Olsons livsverk visas inte här. Hans offentliga konstverk utförda i sandblästrad betong. De finns även dem i Paris men han har också gjort offentliga konstverk i Sverige, i Sjötorp vid Göta kanal och i Hisingsbacka. Bengt Olsons konstnärskap är avslutat. Vid 84 års ålder har hans syn blivit för svag.
Men på 60-talet i Paris lärde han känna den norske konstnären Carl Nesjar. De fick Pablo Picassos tillåtelse att uppföra ett av hans konstverk i större skala. Världens största Picassoskulptur, 15 meter hög, finns nu utanför Kristinehamn. Men det är en annan historia.
De lysande och lätta målningarna i Konstforums stilla rum räcker, tills vidare, länge.