En svart och lite snedställd vägg löper genom Trädgårdsrummet på Konstforum. Det är Marianne Jonssons installation "Minnesfragment" och över den mörka bakgrunden syns ett vitt rutmönster, men också ett pärlband objekt i slipad alabaster.
– Jag har utgått från en arkeologisk utgrävning och tänkt mig att alabastern bildar ett skelett, säger hon.
Utgrävningar återkommer också i verket "Be Enchanted", som hänger på en vägg strax intill. Det är en fotoutskrift av en installation från 2007.
– Utgångspunkten har varit museiparken Insel Hombroich i Tyskland. Från början var det ett träskområde som förvandlades till ett fantastiskt museum, säger hon.
Marianne Jonsson ställer ut tillsammans med målarna Lotta Döbling och Cecilia Furberg. Det finns ingen uppenbar likhet mellan hennes verk och deras målningar.
– Men det finns en liten övergång mellan skulpturen på golvet och några av Lottas akvareller, säger hon och pekar mot ett vitt och veckat objekt som påminner om ett hopskrynklar papper.
Lite längre bort hänger också Lotta Döblings svartvita akvareller som målats på ritfilm och visst anar man en korrespondens. Särskilt som akvarellerna också ger slags "veckat" intryck.
Men de flesta verken är i olja och det mest slående är de upplösta motiven.
– Jag jobbar mycket bilder som intresserar mig av någon anledning. Det kan vara sådan som jag har tagit själv, hittat på nätet eller i konsthistoriska böcker, säger Lotta Döbling när vi står framför två målningar i Stora rummet. De heter "Strövtåg" och "Skog, flodvatten och våta gamla löv".
Det finns något collageaktigt i dem och samma element kan återkomma i olika målningar.
Hon påpekar på ett par träd där stammarna försetts med leopardmönster.
– Det kommer från ett par strumpbyxor som designats av Vivienne Westwood. Djur är ett annat inslag som återkommer i mina målningar, men jag vet inte riktigt varför det blivit så, säger hon.
Cecilia Furberg fanns inte på plats under pressvisningen, men i Entrérummet hänge hennes målningar från Assistanskyrkogården i Köpenhamn. De vilar en djup, mättad stämning över gravstenar och stenbyster. Hon målar gärna i serier och i Hamnrummet ställer hon ute en svit målningar som samlas under den gemensamma titeln "Träd". Vid en hastig blick framstår de som representativa för ett traditionellt landskapsmåleri, men i själva verket är det en installation som också omfattar en video.