Karin Källander är docent och forskare i internationell hälsa på Karolinska Institutet, men ägnar sig också åt att fotografera. Hon ställer ut ett femtontal bilder som illustrerar de knappt märkbara processer som upprätthåller mycket av livet på planeten. De utgör ett axplock ur Inger Källanders bok med samma titel och de bilder som inte finns på utställningen hittar man i ett blädderexemplar på ett bord i utställningslokalen.
Inger Källander är bosatt utanför Söderköping och har sedan 1970-talet ägnat sig åt ekologiskt lantbruk och boken innehåller en inledning som också gäller utställningen. I den berättas att det tar åtta minuter för solstrålarna att nå jorden och ge upphov till en cykel som upprepas varje år. Det finns ett stark stråk av sensualism i hennes sätt att berätta hur värmen från strålarna får liv i en frusen sälgknopp.
Sinnligheten är också något som återkommer i dottern Karins fotografier.
Ofta går hon nära motiven för att fånga den verksamhet som oavbrutet pågår i det tysta. Det kan vara en insekt som ger sig in i bland kronbladen för att ge en föreställning om hur pollineringen går till. En annan visar hur vattendroppar i vackert kristalliska mönster täcker några några växtblad.
Bildtexterna anger fyndplatser, men också något som går under beteckningen ekosystemtjänster. De anger funktioner i ekosystemen som gynnar människor, men begreppet syftar också på företeelser som kräver förvaltning och det kan röra sig om pollinerande insekter, skydd mot naturkatastrofer som översvämningar och jordskred, vattenrening via våtmarker och mycket annat.
Termen är internationellt accepterad och har bland annat backats upp av FN.
Fotografierna är också tagna på olika håll i Sverige och världen. Det finns en som föreställer några badande barn som tar ett kvällsdopp i Indiska oceanen och den har tagits i Moçambique. Den får symboliserar också en av ekosystemtjänsterna och understryker behovet av vattenrening. Men bland anhalterna finns också Uganda, Lappland., Östergötland och ytterligare några svenska landskap.
Gissningsvis har Karin Källander tagit sina afrikanska bilder under någon forskningsresa, men de påminner samtidigt om en ekologisk helhetssyn.
Utställningen utmärks av en poetisk skärpa, men den hade inte heller tagit skada om bildtexterna innehållit fler faktauppgifter. Det kan visserligen verka lite fyrkantigt att tycka det, men det hade gett en pedagogisk sida som åtminstone jag haft nytta av.