Ja, säger jag – det gör de. För det känns verkligen som att Maskinen anstränger sig lite extra, vilket är trevligt då de hade kunnat segla lojt på sina många och i princip odödliga party anthems. Till exempel är ett par äldre låtar lite ommixade, vilket fräschar upp, och de inbjudna gästerna tillför rejält med mervärde.
Joy Mbatha är scenens självklara drottning, Dim Out gör en fin insats i "Stora fötter, stora skor" (iförd Dementorhuva och kimono!) och att bjuda in Movits! är alltid en garanterad stämningshöjare. Dessutom har man gjort ett bra jobb visuellt med backdrops och ljus.
På minussidan finns det inte mycket att säga. Det är väl någon gång det dippar lite (vilket jag märker genom att de två personerna som står närmast mig börjar kolla Instagram) och det är ju tyvärr så även med så pass skottsäkra set lists som Maskinens: det kan inte vara precis lika bra hela tiden. Sedan hade nog en annan ordning på extranumren ruskat om den då uttröttade publiken lite bättre.
Men på det stora hela så kommer jag att minnas den här konserten som den slutgiltiga insikten om att Maskinen är en synonym till fest. Du kommer alltid att kunna dra på ”Alla som inte dansar” och få ett omedelbart dansgolv. Och det är precis en sådan liveakt som behövs på en råkall februarifestival.