DAFT PUNK

Utveckling, vad ska det vara bra för? Daft Punk slog igenom stort 1996 med Homework. Fantastiskt, nyskapande, kul, vackert, fult. Men framför allt lekfullt och totalspännande. Nästa album, Discovery, blev en ganska platt och trist historia, med ett par undantag som One more time.
Så, nu har Human after all kommit från Paris-duon. Och det låter väl som förut. Men segare. Jag saknar plojet från tidiga Musique, intensiteten från High fidelity och aggresiviteten
i Revulotion 909.
Det var bättre förr. Och dessutom har jag svårt för deras flirt med gitarrhjältar, som jag trodde var en engångsföreteelse från förra albumet. Men stundtals jag trivs lite ändå, för det är filtrterat och och ganska snyggt. Men bara en kvart åt gången, typ.