Jag far på en slingrande väg medan jag förstrött tänker på Ole Söderström och Stieg Trenter. Då, mer plötsligt än jag anar, får jag syn på Gryts hembygdsgård. Ett handskrivet anslag aviserar en författarafton med Björn af Kleen och hans förläggare Svante Weyler. Det är naturligtvis redan fullsatt.
– Det är tjugotredje eller tjugofjärde författarsamtalet sedan 1994, säger Kurt Österström, ordförande i Biblioteksföreningen i Gryt när han hälsat oss välkomna.
Svante Weyler och Björn af Kleen anländer samtidigt, försenade. Svante Weyler kommer försent med ett par minuter. För Björn af Kleen är det värre, han är ett par år försenad och ber klädsamt om ursäkt. Han var inbjuden för ett par år sedan men drog sig ur i sista stund eftersom han satt och svettades över sitt manus till "Lucke & Lull - arvet efter en Bonnier".
Det är hans senaste bok och handlar om Lukas "Lucke" Bonnier och Margareta "Lull" Toss och deras utomäktenskapliga dotter Anna. Lukas Bonnier var en av de sista patriarkerna i medieföretaget Bonniers, Margareta var kommunistisk chefredaktör för Bonniertidningen Kamratposten. Anna föddes 1962. När Lukas Bonnier dog 2006 uppstod en arvstvist som visar hur det anrika familjeföretaget Bonnier gör för att familjen ska behålla makten.
Så egentligen är det en skildring, från sidan, om Bonnierföretagen och dess ägande och kultur.
– Som reporter har man en otrolig tacksam yrkesroll. Man kan ringa på vilka dörrar som helst, ställa vilka frågor som helst, säger Björn af Kleen till åhörarna, fast han på en direkt fråga från Svante Weyler tillstått att han är blyg av sig.
Hans första bok, "Jorden de ärvde" tog honom till den förmögna adelns gods och gårdar för att skildra de för Sverige unika fideikommissen som ärvs på feodalt vis från far till äldste son, i strid mot den lagstadgade arvsrätten.
– Jag tror jag kunde träffa dem tack vare mitt namn, säger Björn af Kleen, som är uppväxt i medelklassen men med adligt påbrå på sin mammas sida.
– Fast enligt adelns regler har jag därför inte rätt till namnet vilket skapar en speciell situation. Att inte har rätt till sitt namn.
Varje reporter kastar sin egen skugga över sina texter, och som läsare behöver man inte vara extraordinärt skarpsynt för att inse att hans båda böcker i grunden behandlar samma sak. En ambivalent position: att vilja höra till trots vetskapen om att helt och fullt accepterad bör man aldrig. Och samtidigt: ett avståndstagande till föråldrade privilegier blandat med en attraktion till högreståndsmiljöers kultur och historia.
– Som ung tyckte jag ju att min mammas bakgrund i Saltsjöbaden och min mormors på Östermalm var mer spännande än min pappas.
Fast Svante Weyler påpekar att hans bok även innehåller en vändning när Björn af Kleen tillsammans med sin pappa, son till en rättare, besöker hans barndomskamrat som var son till en godsherre och som vuxen följt traditionen och efterträtt honom. Men de blir inte insläppta. Än idag är det skillnad på folk och folk.
En kvinna i publiken frågar om Björn af Kleen tänkte på att ta med kungen i sin bok om den förmögna jordägande adeln.
– Ja, det tänkte jag på. Han äger en del mark privat. Men i kungens fall är det lite annorlunda. Kungliga Djurgården, som jag skrivit om, drivs av en stiftelse. Däremot passade jag på att intervjua en annan "kung", Göran Persson. Det är ett viktigt kapitel i boken, svarar Björn af Kleen.
För det är ingen hemlighet att det parti som känner störst samhörighet med såväl storfinans som stora jordägare är socialdemokraterna. Och ingen personifierar det bättre än den tidigare partiledaren och statsministern Göran Persson, som efter sin tid i regeringen köpte en egen gård i Sörmland.
Efter att publiken fått svara på alla sina frågor och samtalet avslutats bjuds det på kaffe med hembakt bröd: kanelbullar, sirapskakor och havrekakor med korinter i.
– Det är alltid så att fler frågar om adeln än om Bonniers, fast jag kan tycka att de är minst lika intressanta, säger Björn af Kleen till mig efter kaffet.
Allmänhetens nyfikenhet på och intresse för adeln och dess ärvda egendomar är större. Svante Weyler påstår att de har talat om en kvartett där Björn af Kleen skriver om alla stånden idag. Då ligger bönderna bättre till än prästerna att bli ämnet för nästa bok. Men just nu hållet Björn af Kleen på med att skriva om ett annat slags adel, idel ädel fotbollsadel: Zlatan Ibrahimovic ska hans nästa stora reportage, skrivet för Dagens Nyheter, handla om.
– Det ska publiceras nästa månad.
Kvällen avslutas med boklotteri på inträdesbiljetterna. Jag vinner inget fast jag sitter på ett bra nummer, 66. Men så är det här i livet, vinsterna tillfaller alltid någon annan.