"Vissa gäster tycker att det är lite fanatiskt" säger Marie.
– Ja vissa gäster tycker att det är lite fanatiskt, men vi har ju gjort det med glimten i ögat, säger Marie Weijhed när hon visar upp det Elvisrum hon inrättat i sitt hus.
Här inne finns Elvis överallt. Det är sänglakan, slipsar, blockljus, tändsticksaskar, hårvax, polkagrisar... Allt man kan föreställa sig, prytt med The king of rock and rolls ansikte. Nyligen har de också fått hem Elvistapeter som de ska tapetsera rummet med.
– Jag har fått kompromissa en del, säger maken Claes-Göran Weijhed som, trots att han gillar musiken, inte är ett fullt så stort fan.
Även utanför Elvisrummet dyker ansiktet upp lite överallt i huset. I vitrinskåpet står Elvisvinflaskorna och när det serveras kaffe är det självklart i Elviskaffekopparna som placeras på Elvisunderläggen. Ja, ni fattar.
Elvisvinflaskor, med tillhörande Elvisvinkorkar.
Hur blir man ett sådant här stort fan? För Marie började det hela när hon var fem år och hittade en vinylskiva utan omslag hos sin dagmamma.
– Vi tänkte vad kan det här vara, det måste vi lyssna på. Och så var det King Creole. Jag kan fortfarande rysa när jag tänker på det för jag kommer ihåg det så väl, jag hade aldrig hört något liknande. Den rösten som kom alltså! Efter det var jag fast. När jag fyllde femtio fick jag den vinylskivan av min gamla dagmamma, säger hon.
Marie berättar att hon känt sig lite ensam med att lyssna på Elvis, de flesta i hennes generation lyssnade på Abba och Noice istället, men 2015 fann hon sina gelikar i den svenska fanklubben Elvisforum. Nu sitter hon i styrelsen för klubben med 250 medlemmar (även om de är lite skeptiska till att använda ordet medlem, då det finns en risk att det låter lite sektigt). Det är människor från hela landet, i spridda åldrar och med olika bakgrunder. Någon är politiker, någon annan är journalist, Marie själv jobbar som ekonom - men alla förenas de i sin kärlek till Elvis.
När det bjuds på kaffe är det självklart i Elvismuggarna som placeras på Elvisglasunderläggen.
Varje år anordnar de en festival med frågesport, artister, föredrag och karaoke. De har också en tidning som kommer ut fyra gånger per år. Marie hoppas att den nya filmen ska få fler yngre att få upp ögonen för både musiken och fanklubben.
– Jag som inte är ett så stort fan då, jag blev tagen av filmen. Regissören är ju lite speciell, men han har verkligen fångat samspelet mellan Elvis och hans manager, säger Claes-Göran.
Marie instämmer och är imponerad över både Austin Butlers och Tom Hanks skådespelarinsatser.
– Men det finns en del fel i filmen, om man ska vara lite sådär nördig då. Men det blir ju en bra berättelse av det, säger hon.
Vad är det som är så bra med Elvis, som får en att gå med i en fanklubb och skaffa alla dessa Elvisprylar till sitt hem?
– Han hade en makalös förmåga att få det att kännas som att han sjöng just till dig. Han känns som grannpojken samtidigt som han nådde sådan stjärnstatus. Och så har han låtar i så många olika genrer att man aldrig tröttnar, säger Marie.
"Han var ju så snygg också, så han gör sig bra på merch" säger Marie.
Marie och Claes-Göran konstaterar att Elvis var den första stora stjärnan och att han vände sig till ungdomarna på ett sätt som ingen gjort förut. De menar att artisterna nu för tiden byts ut så snabbt, men att Elvis var en konstant.
Utöver fanklubben har Marie och Claes-Göran gjort flera resor till USA, för att besöka Memphis och Elvis hem Graceland.
Jackan är en exakt kopia av den jacka Elvis har på sig i filmen Speedway. Marie och Claes-Göran köpte den på Lansky´s i Memphis, affären där Elvis själv brukade handla sina kläder.
Hur mycket tid lägger du på Elvis?
– Oj vad svårt att svara på, vad tror du? Frågar Marie Claes-Göran.
– Alldeles för mycket tid, svarar han och skrattar.