Man behöver inte resa långt i Sverige, i vilken riktning som helst, innan man når en landsbygd som antingen är på väg att överges eller som transformerats till ett gentrifierat rekreationsområde. Urbaniseringen fortgår och landskapet lämnas åt sig självt, men det ruvar fortfarande på minnen. Det finns spännande historier i den borttynande landsbygden.
Fotografen Erik Östensson har återvänt till sitt landskap Nordmaling och Holmsund i Västerbotten, och han har gjort det med en ömsint medvetenhet om de som varit där före honom i samma syfte.
Han ser övergivna landskap, barrskog och en infart till ett samhälle där skylten med ortsnamnet täcks av ett vitt lager nyfallen snö. Det är samhällen i upplösning men människor, i likhet med honom själv på väg att bryta upp för att flytta till Umeå eller Stockholm eller ännu längre bort. Östensson blandar familjebilder med porträtt på unga människor från dessa trakter.
Han går mycket medvetet i den store fotografen och föregångaren Sune Jonssons fotspår. Via sin fina fotobok med den förtröstansfulla titeln Jag ska ta hand om dig, blir han ett barnbarn i anden till honom. För han stammar från samma trakter som Jonsson gestaltade och dokumenterade med sin kamera och stativ, och han har i ett fall till och med uppsökt samma motiv.
På Sune Jonssons bild ser vi ryggen på ett barn, en pojke. Framför honom lunkar åtta kor längs en grusväg som försvinner i ett okänt fjärran. Men förmodligen till en plats som är kornas eller pojkens hem.
I Erik Östenssons bild är det vinter, blånande skymning, vägen är plogad med en rejäl skrapa. Träd har växt upp på fälten. Telefonstolparna, som också återfinns på Sune Jonssons bild har fått sällskap av lyktstolpar som sprider sitt ljus över en en väg som ligger öde. Det är sent på jorden i mer än en mening.
Det är svårt att undkomma melankolin i Östenssons fotografier. Där finns ett hemma, där allt färre bor och snart inte några vet var det ligger eller hur man hittar dit. Men kanske erbjuder dessa bilder ett slags omhändertagande ändå.