• Jon Fosse: Trilogin (övers Urban Andersson, Bonniers).
Inte ens agnostikern – eller ateisten – kan ta miste på de bibliska blinkningarna i dessa tre kortromaner av norrmannen som vann Nordiska Rådets litteraturpris och snart nog förmodligen ett annat, större pris. Ballad, fuga, legend i legering. Ett suggestivt språk – fyllt av upprepning och variationer på temat – gör att läsaren sitter som klistrad i fåtöljen. Andlöst vacker och storartad julläsning, dessutom.
• Stina Stoor: Bli som folk (Norstedts).
Nio noveller från det svenska litteraturlandskapet framför andra, Västerbotten. Dialektalt idiom, men universellt stoff, gärna ur flickperspektiv. En osäkrad tillvaro, präglad av förlust, framskrivs i gränstrakten mellan jag och värld, natur och kultur. Jo.
• Ayi Kwei Armah: De vackra är ännu inte födda (övers Jan Ristarp, Modernista).
Intelligent och tidlös analys av pengars makt och maktens pengar från ett korrumperat Ghana som hade kunnat vara vilket annat land som helst. Väl avvägt bildspråk kombineras med sublima ironier, stillsamma parodier och satanisk satir.