"Årets Mama – En föreställning om familjeliv, underliv och kärlek"

Arbis Bar & Salonger

Fredag 15/3

Artikelbild

Betyg: 3

På scenen är det en enda röra. Rislampor, leksaker, städprylar, en storbildsskärm och en sidekick på gitarr: Oskar Cresso. Det är lite som vi ramlat in i ett barnkalas. Emma Knyckare hymlar inte med att hon är ett stort barn. Kanske är det just det som gör henne så bra, att hon vågar säga saker utan filter. Just så som hon uppfattar dem, utan att linda in dem i en fin förpackning.

Vi får se bilder på Knyckare som liten, utklädd till en fisk i en teater på Folkets Hus i Rolfstorp. Hennes mamma hade lagt ned många timmar på att sy denna spektakulära utstyrsel. Detta är den röda tråden i showen: alla uppoffringar en kvinna gör (möjligen en man också) under stadierna från graviditet, genom förlossning, till familjebildandet. Puh, så mycket vi får vara med om. Hur det kan vara att följa en graviditetapps råd om att gå på yoga och hitta det inre lugnet. Men då går brandlarmet under passet och vem har tid att carpe diem då? Rädslan för att sätta sig på sitt barn och den där amningshetsen. Är det ok att döpa sitt barn till As? Är det farligt om ungen luktar lök? Och hur tusan ska underlivet börja leva igen? Allt ska ut, det finns inget som inte går att skämta om.

Men som i all humor måste det ljusa kontrasteras till något mörkt. Familjen som från början verkade så lycklig, där de alltid höll om varandra, lyfte varandra och personifierade kärleken vänds till något annat. De sover med ryggarna mot varandra, tröttheten och gnället regerar och allt slutar i besvikelse. Går det att överbrygga?

Artikelbild

Igenkänningen är hög, skratten många. Lite lamt blir det även då hälften av stolarna i lokalen är tomma. Mitt i showen går dessutom brandlarmet på riktigt. Vi tror först att det är ett skämt som knyter an till Knyckares yogaberättelse, men alla måste gå ut och räddningstjänsten konstaterar att det gått lite hett till på nedervåningen. Ingen fara och ”The show must go on,” säger Knyckare. Men nivån hämtas inte riktigt upp trots det fantastiska kroppsspråket, röstlägen och de knasiga sångerna.