Kultur Inte nudda golv

Kompani Tofs

Medverkande: Karin Melin och Elsa Näslund

Cirkusslottet, Finspång 23–27 augusti

Alla får en kram. Det stora cirkustältet fylls av förväntansfull publik. En trapets och ett långt rep hänger från taket. På golvet en stor hög med träklossar.

Inte nudda golv är en lek – att förflytta sig utan att röra vid golvet eller på gräset. Elsa Näslund kliver in på högklackade skor, lite för stora som i utklädningsleken. Publiken ropar ”Karin” och snart kommer också Karin Melin. De två utgör Kompani Tofs som spelar ”Inte nudda golv” under festivalen Cirkusslottet i Finspång, för skolor och som familjeföreställning.

Högen med klossar breds ut till ett lekland likt en sprucken skärgård med öar som sprids och samlas in. Från de enkla övningarna till allt svårare, något som skiljer sig mellan barn och vuxna gentemot tränade cirkusartister. Att balansera och stå på händer är bara början.

”Jag tycker om att bygga torn”, säger Elsa.

Barnleken kryddas med komik, retfullhet och musik. För visst är det komiskt med två tjejer som hänger bak mot bak, den ena uppochner och den andra rättvänd, i ett rep.

Lite småretas de, som syskon kan göra. Som när Karin ska mata uppochnervända Elsa med en jättestor marshmallow på en lång utdragbar gaffel och inte ger henne den med en gång.

Musiken ger stämning men blir också en berättare. Elsa spelar fiol när Karin står på huvudet i trapetsen och tar av sig raggsockorna. Elsa i sin tur är en orm som klättrar upp och glider nerför repet allteftersom Karins flöjtspel ljuder eller pausar.

Tempot är lugnt, alla ska hänga med. Pedagogiken lär också att den som klättrar högt ska ha hjälmen på.

Finalen är så tornet, träklossars yttersta funktion är ju att bygga med. När tornet, en vådlig akt, ska raseras, ja då får barnen hjälpa till.