Finkläder och nyrestaurerad film. I lördags visades "Tänk om jag gifter mig med prästen" från 1941 – med Georg Rydeberg och Viveka Lindfors i huvudrollerna. Filmen bygger på en skandalomsusad roman från Norrköping. Det var lärarinnan Ester Lindin, då 50 år gammal, som vann 20 000 kronor i en romanpristävling 1940 med sin historia om lärarinnan som blev med barn med bygdens präst. Utan att vara gift.
Filmen hade premiär samtidigt på Grand och Saga utmed Drottninggatan i Norrköping samma år som "Borta med vinden" och var välbehövlig underhållning i krigstider, berättade Ellika Kyndel i sin fina introduktion.
Eftersom filmen spelades in omgående är den ett fint tidsdokument där allt från språk, dans och sociala scener till familjesituationen där sju vuxna personer delar en etta känns genuint.
Historien håller än i dag och är vackert filmad. Regissören Ivar Johansson lyckades återskapa såväl känsla som humor som speglade det svenska samhället.
Trots hot om censur och krav på att filmen skulle stoppas då historien "ledde till moraliskt fördärv" tar kristna traditioner upp en stor del av handlingen. Lite roligt är det också att filmmusiken består av en oskyldig, intstrumental version av "Blinka lilla stjärna".
Snart blir Ester Lindins eget liv musikal och en härlig "trailer" visades på vita duken, som underströk arbetarstaden Norrköpings roll i att boken kom till.
Bo Wastesson, den välkända kompositören från St Anna, är fascinerad av hennes livsöde. Vi fick se ett par smakprov live från musikalen om Ester Lindin, som troligen har premiär under 2017. Vi känner igen Wastessons sound och tidsandan slår igenom när såväl barn som vuxna intar scenen.
Många NT-läsare har bidragit till Bo Wastessons arbete med kunskap och minnen om Ester Lindin via Starens efterlysning. Flera före detta elever var också på plats under kvällen.
– Jag hade henne som lärarinna i slutet av 1940-talet, på Oskarsskolan när jag gick i tredje klass och ett par år framåt. Hon var väldigt bra och vi tyckte mycket om henne. Allt kring boken och filmen förstod vi först när vi blev äldre, säger Anita Elväng.
Det blev en lång kväll, kanske längre än en del hade räknat med då det var paus mitt i filmen också. Tur då att foajén var snyggt dekorerad, inklusive en återskapad – mycket viktig –skrivhörna från Norrköping från 1940-talet.