Det har skrivits mycket om vår mentala hälsa och den stress som gör oss sjuka. Gunnar Bjursell är professor emeritus och har under de senaste åtta åren engagerat sig för det framväxande forskningsfältet kring kultur, hjärna och hälsa. Sedan några år driver han nu Cultural Brain Initiative vid KI.
Att allt som brukar kallas kulturupplevelser är bra för hjärnan är inget flum. Det finns många studier som visar att sång, musik, litteratur, film och teater minskar den hälsofarliga stressen i våra hjärnor och kroppar. Eftersom hjärnan styr hela kroppen förbättras även immunförsvaret av stressminskande aktiviteter.
Det går inte att ge något allmänt svar på vad som händer i kroppen vid till exempel starka musikupplevelser
– Då skulle man behöva analysera en känsla och en effekt i taget. Individer reagerar olika på olika musik, säger Gunnar Bjursell.
Det är heller inte så enkelt att vi mår bäst av att sjunga glada sånger. Melankoliska sånger ökar vår inlevelseförmåga och empati. Gråter vi minskar nivåerna av stresshormoner. Det gör att vi känner oss lugnare efteråt.
Att lära sig nya sånger och texter kan vara bra i lagom dos.
– Hjärnan behöver småstressas lite för att hålla sig frisk.
Och har man tränat länge och sedan lyckas går kroppens belöningssystem igång. Kroppens eget knark dopamin flödar . Det gäller både vid en framgångsrik prestation och vid sex.
– Det ligger något i det där med sex, drugs and rock´n roll, säger Gunnar Bjursell.
Sång gör oss inte smartare. Däremot finns det amerikanska studier som visar att elever i socialt utsatta områden som håller på med sång och musik ofta klarar skolan bättre jämfört med andra elevgrupper i samma område.
– Sång tenderar också att minska mobbing. Du ger dig inte på den som du sjungit och dansat med.
Gunnar Bjursell skulle önska att vården i högre grad fick upp ögonen för det faktum att kultur är friskvård.
– Vår mentala ohälsa kostar mer än alla andra sjukdomar tillsammans, säger han.
Varför? Jo, för att den drabbar människor i arbetsför ålder. Andra sjukdomar som drabbar många, som till exempel hjärt- kärlsjukdomar och cancer, debuterar oftast senare i livet.
Recept på kultur kan fungera, tror han, under förutsättning att såväl läkare som patient tar det på allvar och att motivationen finns.
– Men det måste naturligtvis vara individanpassat, följas upp och utvärderas.