Så var det dags kompositionsklasserna med nyskriven musik av unga tonsättare från olika musikskolor i landet. I mastersexamen ingår att verket framförs av en orkester. Först ut är Jacob Mühlrad med On the verge of eternety. Mühlrad erhöll Bindefeldts stipendium för att skriva ett körverk om sin morfars upplevelser i koncentrationsläger som uruppförs med Radiokören och Eva Dahlgren i höst. I arbetet med orkesterverket fascinerades han av de judiska ritualernas grammatik och vad som sker när den fogas in i en konstmusikalisk text. Verket har dramatisk karaktär med en blåssektion av larmande stridslurar och där fagotterna artikulerar särskilt olycksbådande toner. Mühlrads utforskande av ”evighetens gräns” bjuder på temperament och krafttag med filmiskt sound.
Med Erodera tar Josef Söreke oss till ett annat ljudlandskap. Han berättar om musikaliska flöden där tonerna möts och skiljs som i en porlande bäck. Likt vattnets rörelser för musiken tankarna till otämjda naturkrafter. Jäktande stråkar skapar suggestiva möten med blåssektionens svulstiga domedagsbasuner. Slutligen ger slagverkens förlösande åskvädersljud en välgörande urladdning.
Isländske Sigurður Árni Jónssons vokal- och instrumentalmusik har framförts i Danmark och Sverige. Inför kvällens Pulsating Home förklarar han full tolkningsfrihet. Jag lutar mig tillbaka för att njuta av böljande tongångar med drömskt tilltal. Skira passager i stråksektionen interfolierar med konspiratoriskt tilltal i blåset. Flöjt och klarinett för tankarna till ödsliga miljöer. Naturlyrisk musik för karga landskap och oändliga vidder.
Så bekantar vi oss med Johans Svenssons Machina Sapiens och relationen mellan ljud och fysisk aktion. Jag tilltalas av harpans eleganta, trevande inledning till en mer utvecklad ljudbild som jag associerar med mekanik och maskinella rörelser. Upprepningar och robotiserande rytmer skapar potenta ljudflöden där trumpet och tuba varnar likt ljudet av alarm.
”Som ett visuellt öppet spår” tycker Árni Bergur Zoëga att vi ska närma oss hans Initation Into the Tower of Bionic Flesh. Jag tilltalas av blåssektionens dystopiska tongångar som påminner om ljudet i vindpinade hamnar. Mistlurar ljuder i natten och linor slår mot master. Det råder ovädersstämning med klagande skrin från fåglar som drar förbi i sträck på en mörk himmel.
Sist ut för kvällen är Jonatan Sersam och verket Som en hemlighet inom vilket han beskriver en fallande rörelse. Klättrande skalor förenar sig i energiska gester, spricker och löses upp för att mötas igen. Svindlande känslor infinner sig när toner dalar och dyker ner i bottenlösa slukhål. Stråkarna jagar och manar infernaliskt till dödsjakt över stup. Det här är intrikat musik med häftigt rytmiska strukturer som dröjer sig kvar i minnet.