”Jag har alltid intresserat mig för gränser. Första upplevelsen av en gräns var när jag som ung besökte Berlin 1952. Efter det har jag följt och förföljts av sgränser, även i min senaste bok.”

Jörn Donner är på besök i Norrköping för att tala om sitt författarskap och om de två böcker som han ger ut i år. Gränser är genomgående teman i Blod är tunnare än vatten som utspelar sig 1918 vid den dödliga gränsen mellan det revolutionära Ryssland och det självständiga Finland. Över gränsen tar sig en ung man som vill återfinna sitt hus på Karelska näset. Men i huset bor redan en ung kvinna. Poetiskt och sakligt berättas om en bortträngd konflikt med många återklanger in i dagens oroshärdar.

”Det tog mig två år att skriva boken för det krävdes mycket historiska efterforskningar, bland annat om Petrograd och Viborg. I floden Neva har troligen en del blod runnit men det blandas ju snart ut med vattnet och rinner ut i havet”, fortsätter Donner och anspelar på romanens titel.

Artikelbild

Världen är full av gränser, öppna och slutna, våldsamma och dödliga. Gränser skapar avgöranden och präglar människor. Donner pekar på exempel som Palestina och Israel, Trumps tankar om Mexiko och på närmare håll, floden Evros. Cirka 480 kilometer lång bildar den en del av gränsen mellan Grekland och Turskiet. För flyktingar är gränsfloden ett avgörande hinder i jakten på ett bättre liv i Europa. För många innebär den bråd död. Och på tal om Sveriges flyktingpolitik kontra Finlands magrare flyktingkvot har Donner fällt uttrycket:

”Finland vill gärna se sig som världens navel men är i själva verket dess stjärt.”

När jag påminner honom om uttalandet, skrattar han och inskärper vikten av det europeiska samarbetet:

”Små stater är som svansen på en hund. Den viftar energiskt men det är ändå hunden som bestämmer när. Vi har allt att vinna på att samarbeta och EU ligger mig varmt om hjärtat. Jag satt i EU-parlamentet 1996-99.”

Artikelbild

Vi hinner tala kort om boken Innan du försvinner som han ger ut tillsammans med sonen Rafael och som är en brevväxling mellan dem. Sedan vill rastlöse Donner äta en snabbt överstökad lunch. Själv minns jag 80-talets ivrige provokatör och mellan tuggorna frågar jag om det blir många författarmöten med publiken nu för tiden:

”Nej, det här är ett undantag. Jag håller mig undan.”

Artikelbild

Jag är glad för den här stunden. Det är en förvånansvärt alert och skärpt herre på 85 år jag möter, trots genomgångna lungcancer- och hjärtoperationer. Nu ska jag hem och läsa på om vårt grannlands historia. För Donner väntar ett möte med Motalaborna.