Möjligheten till en morgontidig cykeltur brukar vara den främsta anledningen till att jag tar mig in till redaktionen om dagarna. Mötet med läsarna checkar in som god tvåa. Den senaste tiden har cyklandet inneburit en större utmaning än vanligt sedan Norrköpings kommun slutat att sopsalta cykelvägarna. "Vi har inte råd", säger tekniska nämndens ordförande Karin Jonsson (C) på NT:s debattsida.
Istället skottas och sandas cykelbanorna. Ungefär som förr i tiden. Men det gäller, som cyklist, att hålla tungan rätt i munnen i de isiga spåren på cykelbanan. Ett ögonblick av ouppmärksamhet och man ligger där. Cykla försiktigt, lyder uppmaningen från kommunledningen. Cykla försiktigt? Hur gör man då? Knapp styrfart? Ena foten i marken och den andra på pedalen? Leda cykeln? Bältad i sadeln?
Samtidigt läser jag i Corren att Linköpings kommun sopsaltar tolv mil gång- och cykelvägar i vinter. "För att så många som möjligt ska kunna ta sig så långt som möjligt från sitt boende till arbetsplatser och andra målpunkter", förklarar driftingenjör Carl Eriksson på Linköpings kommun.
Därmed uppstår samtidigt en unik och sensationell situation. För första gången någonsin ligger Linköping före Norrköping i något avseende. Normalläget är ju att det är precis tvärtom, det vet vi alla. Om Norrköping har spårvagnarna, idrotten, kulturen, omgivningarna, traditionen, känslan och stadsmiljön har nu Linköping de sopsaltade cykelbanorna. Bara att ödmjukt buga sig inför detta faktum.
För att få någon sorts bäring i mina yviga tankar om Linköpings tillkortakommanden inom, exempelvis, idrotten ägnar jag en del av en vardagskväll för att se första perioden av SHL-matchen mellan Skellefteå AIK och Linköpings HC. Efter 20 minuters spel ligger LHC under med 0–4 och det hela landar i en förlust med 0–6. "En riktigt dålig dag på jobbet", låter det från LHC-håll efteråt och som tv-tittare angrips man av en stark känsla av att LHC åker skridsko på sopsaltad is. Anfallsspelet kan liknas vid att cykla försiktigt.
Själv följer jag den indirekta uppmaningen från Norrköpings kommun. Låter cykeln stå, varvar istället upp bilen för att köra de fem kilometerna in till kontoret. Vägen ligger plogad och fin men som cykelentusiast kan man inte låta bli att dagdrömma om omfördelade medel så att även cyklisterna kan ta sig fram på ett säkert sätt. Ungefär som i Linköping.