Skådespelaren Henry Darrow gick ur tiden för ett par veckor sedan. Att denna oerhörda nyhet inte fick större svängrum i svensk media är närmast sensationellt. Eller också ringer det inga klockor kring namnet Henry Darrow numera. Å andra sidan kände vi honom bäst som idolen "Manolito" från tv-serien "High Chaparral" som var extremt populär under åren 1967–71.
"Manolito" var så älskad att han fick turnera i de svenska folkparkerna 1968. Vad hans uppträdande bestod i är oklart. Men till Norrköping kom han inte. Folke Wennström, chefen för Folkets park i Norrköping, tyckte att "Manolito" var för dyr och satsade på Lill-Babs, Robban Broberg, Östen Warnebring, Bosse Parnevik, Svante Thuresson och Jan Malmsjö istället. Ingen dålig tröst minsann. Särskilt inte om Lill-Babs körde hyllningslåten "Manolito" som Thore Skogman skrev åt henne samma år.
Studerar man låttexten hittar man finfin prosa:
Blicken blir stirrig, jag känner mig virrig, var gång jag ser High Chaparal, Manolito, när jag ser Manolito.
Jodå.
Å andra sidan hade inte heller Michael Landon kommit till Skogsvallen i Simonstorp några år tidigare. Som karaktären "Little Joe" var Michael Landon exakt samma sak för "Bröderna Cartwright" som "Manolito" var för "High Caparral". En idol, en tjejtjusare och en mjuk själ bland alla råbarkade och väderbitna sällar som annars dominerade vilda västern-serierna när tv ännu var rätt nytt.
En god vän inom skivbolagsbranschen ville annars minnas att han sett Michael Landon uppträda på Skogsvallen. Han kunde till och med, många år senare, beskriva showen: "Han kom in i cowboyhatt och med pistoler i nävarna och så drog han mot en pricktavla. Sedan sjöng han två låtar och försvann. Det hela tog högst 20 minuter men jag var helnöjd".
Nu ville den gode vännen inom skivbolagsbranschen veta om NT hade bevakat händelsen. Jag drog igång en oerhört omfattande utredning, vilken bestod i att jag bläddrade i några gamla tidningar. Några tecken på att Michael Landon hade besökt Simonstorp stod inte att hitta. Däremot hade han varit i Gamleby Folkets park sommaren 1962 och det var också där, visade det sig, som den gode vännen inom skivbolagsbranschen hade sett honom.
Där ser man, minnen suddas ut eller förvrängs med åren. Vilket också måste vara anledningen till att Henry Darrows död endast fick passera i det dagsliga nyhetsflödets bakvatten.