"Fördöm inte området eller människorna, fördöm kriminalitet och vuxna som utnyttjar barn och tonåringar för sina smutsiga affärer", skriver Alexandra Rejsmar.
Jag vill börja med att tacka er för hur fint jag blivit mottagen som krönikör. Jag har skrivit över 30 krönikor nu och jag har fått så många intressanta mail, fina vykort och respons i person. Jag har nog aldrig känt mig så nära min stad, som nu.
Jag älskar vår stad, men just nu pågår det saker i den som lägger ett blött täcke över oss. Det är svårt att skriva något om kärlek eller sex när våra barn skjuter ihjäl varandra på grund av vuxenvärldens affärer.
Jag växte upp i Hageby och Atrium – det är jag mycket tacksam över. Alla barn som bodde där gick i skolan tillsammans, antingen på Hagebyskolan eller på Vrinneviskolan. Jag gick på lilla Vrinnevi. Vi var en sammansvetsad klass och det tillät oss att få vara barn tillsammans ända tills vi sa farväl och äntrade högstadiet. Vi var en etniskt blandad klass och hemma hos varandra hade vi alltid en självklar plats vid matbordet när man var där och lekte.
Våra föräldrar pratade med varandra, man tvingades liksom att göra det på hemtelefonens tid. Vi kände varandra så väl att vi kunde höra vems mamma som ropade att maten var klar när vi alla var på lekplatsen. På senvåren gled vi runt på våra cyklar och den stekheta asfalten gav oss en försmak av sommar. När de första gatlyktorna tändes var det dags att cykla hemåt.
"Alla barn som bodde där gick i skolan tillsammans, antingen på Hagebyskolan eller på Vrinneviskolan", skriver Alexandra Rejsmar.
Söderporten. Tidigare hette skolan Hagebyskolan.
Här, på Lekaregatan i Atriumområdet, sköts en 16-årig pojke till döds för en dryg vecka sedan.
"Fördöm inte området eller människorna, fördöm kriminalitet och vuxna som utnyttjar barn och tonåringar för sina smutsiga affärer", skriver Alexandra Rejsmar. Här är en bild på Ringdansen.
"Jag växte upp i Hageby och Atrium – det är jag mycket tacksam över", skriver Alexandra Rejsmar.
Jag tänker på alla som bor där i dag, på de föräldrar som får oroa sig för att det inte ska dyka upp något barn när gatlyktorna tänts. Jag tänker på hur de som bevittnade skjutningen där de brukar storhandla mår. När Mirum var Hageby Centrum var det där man kunde ha en heldag för en tjuga när jag var runt tio år gammal. Det gör mig arg att rädsla ska beröva så många människor på ett lika levande samhälle som jag själv fick växa upp i.
Jag skriver om det här för att jag verkligen vill trycka på att de som drabbas allra värst är de som bor i området. Det är viktigt att vi ser den stora bilden, att de allra flesta som bor där är vanliga människor som älskas av andra helt vanliga människor. Fördöm inte området eller människorna, fördöm kriminalitet och vuxna som utnyttjar barn och tonåringar för sina smutsiga affärer.
Jag tror att vi behöver ägna oss kollektivt åt våra tonåringar en period. En kompis berättade att det finns ett uttryck på franska för tonåren; “Les années bêtes”. Översatt blir det typ “de korkade åren”. Jag tror att alla som någonsin varit tonåring själv kan skriva under på hur på nosen det uttrycket är. Det är givetvis inte en slump att det är de som blir uppraggade av kriminella vuxna. Det är viktigt att vi ser våra tonåringar som just våra. Se till att inte bara prata med dina egna tonåringar, prata med varandras tonåringar. Man är inte en dålig förälder för att man inte vet alla sina barns hemligheter. Tvärtom – ett barn som älskar sina föräldrar skyddar dem från hemligheter som kan såra. Ibland är det lättare att snacka med andra vuxna.
Det är givetvis inte hela lösningen på ett så omfattande problem som gängkriminalitet. Men jag tror knappast att det gör det värre om vi vuxna börjar lägga oss i lite mer. Slå en pling till kompisens förälder då och då. Ät ihop med deras vänner och krama om dem alla, som om du vore deras förälder. Gå på föräldramöten och snacka om kulturen i skolan och vifta inte bort det ni får höra. Snacka med era barn om det, ta lärarna på allvar och diskutera i föräldragrupper. Det krävs en by för att uppfostra ett barn och en hel stad för en tonåring.