Midsommar närmar sig och man går automatiskt upp i stabsläge. Eller? För samtidigt känns det som att midsommaren har tappat lite av sin forna sagoskimrande lyster. Fast det kanske inte är midsommar som är problemet. Utan en själv. Att det är det fridfulla som lockar. Inte det hejdlösa firandet till morgontimmarna. Det måste vara en åldersgrej.
Midsommar 1950 verkar ha genomförts helt i Starenredaktörens anda.
"En fridfull midsommar", lyder rubriken på NT:s förstasida.
Man skulle ha varit där. Med stigande intresse läser redaktören den minutiösa rapporten från det årets stillsamma midsommarfirande i Norrköping med omnejd. Vi kan givetvis inte undanhålla er de saftigaste bitarna:
På eftermiddagen kläddes midsommarstången av flitiga händer, klockan 17 restes den och sedan ett leve utbringats för den svenska midsommaren blev det ringdans med gamla och unga i brokig blandning. Så gick det till vid Naisstugan i Svärtinge och så gick det till litet varstans i Norrköping och dess omgivningar.
Norrköping hade i år sin speciella midsommarfest vid Fridtunatäppan där antalet besökare uppskattades till omkring 2 000. De roades och roade sig med dansledare och här blev säcklöpning och potatisplockning ett uppskattat inslag. Redan tidigare, på förmiddagen hade mellan 200 och 300 barn samlats uppe i Vasaparken. De kom från Idrottsstyrelsens lekplatser vid Oxelberg, Såpkullen, De Geerskolan och Vasaparken och fick rumstera om i ett par timmars tid kring midsommarstången. Initiativtagare var lekledarinnorna fru Britt Larsson och fru Tyra Lindström som satt ihop ett program med skämttävlingar, saft med dopp och ringlekar till tonerna av en fiol.
Dessutom refererades det om lövade skrindor i Eksund och nationalklädda spelmän på Getå.
En annan tid. Idyllisk. Även polisen såg firandet som lugnt. Bara åtta fyllerister. Samt en person som misshandlades utanför Centralstationen. Personen fördes, blödande och medvetslös, till lasarettet. Efter en stunds vård var det bara att traska hemåt igen.
En ännu värre midsommar fick en ung man som skulle gifta sig i Blekinge. Han, prästen och gästerna väntade i kyrkan. Förgäves. Bruden uteblev. "Hon hade i sista stund ångrat sig men inte skickat återbud och slutligen fick brudgummen ge sig av hemåt, grubblande över det bistra ödet", berättade nyhetstelegrammet.
Med det sagt: glad midsommar och trevlig sommar.