Vi som läser Staren älskar såklart vårt Norrköping. Men att kärleken flödade även utanför Sveriges gränser redan 1954 var mer överraskande. "Våra vänner i England och Skottland kommer inte att tro att vanligt folk kan ha det så bra", utbrast fru McMeeking från Skottland när det var dags för henne och resten av familjen, maken och döttrarna Jennifer och Carol, att flytta hem till "the jolly ö-riket" igen efter den tvååriga vistelsen i radhuset på Ljuragatan.
Anledningen till åren i Norrköping var att hennes man jobbade som beredningsmästare på Nyborgs textilfabrik. Att familjen trivdes här vittnade en gammal NT-artikel, som handlade om hemresan, om. Superlativen haglade över livet i Norrköping. Framförallt för att flickorna hade haft det så bra i skolan, där de slapp skoluniformen, hade fri skollunch och fick behålla sina skolböcker som de fått gratis. I bostaden hyllades värmeledningen, parkettgolvet och sopnedkastet.
Fru McMeeking beskrev oss Norrköpingsbor som gästfria och lovade att var och en av oss som kom till ett skotskt hem i framtiden skulle tas emot med öppna armar. Staren utgår ifrån att denna inbjudan gäller än i dag.
Men det fanns även smärre invändningar. Brännvinet var för starkt och skatten på cigaretter och sprit "obegripligt orättvis".
– Över huvud taget lever nog ni svenskar lite mer vräkigt än ni har råd med. Ni skulle få lite mera pengar att röra er med och vara lite friare om ni kom ned en bit, om ni prutade av på ert krav på standard, sa fru McMeeking.
Strykjärnet nämnde de dock ingenting om. Minnesgoda Starenläsare erinrar sig annars hur vi, för ett par veckor sedan, skrev om att tre konstnärer 1980 avbildade Industrilandskapet i form av grafiska blad till allmän försäljning. Svenrobert Lundquist var en av de medverkade. Och storyn har fått en fortsättning. Arkitekt Måns Hagberg har hört av sig till Staren:
"1989 sökte vi folk till dåvarande stadsarkitektkontoret i Norrköping. Jag hade fastnat för Svenrobert Lundquists bild av Strykjärnet och ville använda den som puffbild i annonserna. Kamraterna på kontoret var helt oförstående. Inte kan man ha nedgångna fabriker som lockbete! Jo, sa jag, det var därför jag flyttade hit. Svenrobert blev glatt överraskad över att hans bild användes så här och att vi respekterade hans upphovsrätt. Puffbilden funkade. Vi fick sökande med intresse för Norrköpings egenart".