Det känns lite deprimerande att prata om, samtidigt som det känns otroligt viktigt så jag vill att det landar rätt. Precis då plingar det till i min dator och en före detta kollega hör av sig. Jag blir förvånad för jag har inte hört av kollegan på flera år. I rubriken står det Sent ska syndaren vakna. Kollegan berättar att hen nu fått nya erfarenheter som hen ville dela med sig av. Hen minns att jag klagat över att det varit svårt att komma framåt för att jag upplevde att det fanns ett klimat där man valde att leta problem snarare än lösningar. Hen säger att hen inte förstod min situation då men att hen nu själv fått erfara vad det innebar att ha en ”felfinnare” i sin närhet och säger att det är svårt att hålla styrfart när fokus bara blir på detaljer och det som syns i backspegeln.
Blandade känslor sprider sig i min kropp. Jag blir glad att min förra kollega fått nya insikter och tänker att det är storsint att hen vill dela dom med mig. Men samtidigt blir jag förbannad över hur vissa personer tar sig friheter att trycka ner andra och att vi tillåter härskare att bete sig hur som helst. För jag är väl medveten om att det här med härskartekniker är mer vanligt än vad vi kanske först tänker.
Det var politikern Berit Ås som satte fokus på förekomsten av härskartekniker redan på 70-talet utifrån hur hon upplevde att kvinnor behandlades inom politiken. Man pratade då om 5 olika tekniker i form av osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. På senare år har bland annat Elaine Eksvärd breddat begreppet och man talar nu om några fler olika typer av härskartekniker men även att både män och kvinnor använder sig av det och drabbas av det.
Genom att samtala om härskare och lära sig identifiera dom och hur man kan bemöta dom blir det lättare att inte falla offer för dom. För bara genom att lyfta fram deras beteende i ljuset så kanske man kan få någon att reflektera över sitt beteende och förhoppningsvis komma till insikt och agera annorlunda. Och självklart så bör vi alla hjälpas åt att mota Olle i grind för nästa gång så kanske det du eller någon i din närhet som bli drabbad.
Nästa morgon kliver jag in och levererar mitt föredrag för ett 100-tal chefer. Sista pusselbiten hittade sin plats och jag känner responsen från åhörarna. Jag frågar om de någon gång kommit i kontakt med härskartekniker och när dom får möjlighet att samtala kring sina egna erfarenheter fullkomligt kokar det i rummet. En man kommer fram till mig och berättar att han kände sig träffad. Han hade själv blivit utsatt för härskartekniker vilket gjort att han mått riktigt dåligt en period men nu förstod han att det egentligen inte handlade om honom, utan om en liten person med oreflekterat beteende. Mannen hade nu bytt avdelning och trivdes fantastiskt bra på sin nya arbetsplats som har ett mer positivt klimat.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur många som drabbas av härskare och hur mycket lidande det innebär för den enskilde individen? Eller ur ett företagsekonomiskt perspektiv hur mycket produktionsbortfall och kompetensspill det innebär för företaget? Så jag tänker att det är dags att vi hjälps åt att stå upp mot härskare och lyfter fram dom i ljuset. För ensam är inte stark.