Det är det Internationella Ljusåret i år för det har FN:s generalförsamling och Unesco bestämt, kan jag upplysa om. Och upplyser, det gör jag så gärna. Upplyst. Vilket strålande ord. Har du tänkt på vad det faktiskt betyder? Att det lyser upp. Ett tidigare mörklagt område kan plötsligt ses som i ett förklarat skimmer. Och då tänker jag inte på en ficklampa som kan hjälpa dig där du famlar fram i mörkret långt ute på landet och inte heller på en gatlykta som lyser upp en dunkel trottoar. Nej, jag tänker inte så bokstavligt utan lite mera bildligt, som när du får en förklaring som inte bara bildar dig, gör dig mer upplyst och rentav lite upprymd.
Upprymd. Också det ett glimrande ord. Skåda upp mot rymden och känn hur ditt inre plötsligt rymmer ljusa tankar. Månklara kvällar är det lätt att förstå att våra förfäder förtrollades av den mäktiga gyllene himlakroppen och hur trösterikt det måste ha varit att skåda upp mot stjärnorna, "lycklig du är och säll, himlen har dig i kväll" som skalden så vackert skrev medan en annan poet diktade om hur "De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans så saligt leende som om ej död på jorden fanns", visst är det en upplyftande tanke som tröstar i mörker och kyla.
Upplyft. Ännu ett briljant ord. Sammansatt, men inte alls komplicerat. Att känna sig lyft över det vardagliga och jordnära av något som bara är så himla bra. Det är ju en intressant tanke att de stjärnor som vandrar här på jorden också de kräver mörker, som när ljuset i salongen släckts och föreställningen börjat. Filmdukens stjärnor och teaterhimlens kometer, det är de vi oftast finner i storstadens glittrande värld. Där neonskyltar både upplyser och lyser upp tillvaron. För vad vore en storstad utan neon? Restauranger, konditorier, teatrar, biografer, mycket av det som gör livet lite ljusare, de välkomnar dig i mörkret med färgglada budskap, i neon. Visst är det strålande?