Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 27 januari ihågkoms Förintelsen på flera håll i Sverige. Här i Norrköping finns programpunkter hela dagen. Programmet avslutas med ett fackeltåg till den judiska kyrkogården. Det är viktigt att påminna om detta folkmord, då miljoner av judar, romer och oliktänkande tyskar gasades ihjäl, nu när det finns grupper och enskilda personer som förnekar att Förintelsen har ägt rum.Ett annat folkmord skedde för lite längre sedan och lite längre bort geografiskt sett från oss. Turkiet hade före andra världskrigets utbrott en population på fjorton miljoner och fyra och en halv miljon var kristna. I samband med Seyfo - Svärdets år 1915 - mördades i sydöstra delen av landet över två miljoner armenier, syrianer/assyrier och greker och över två miljoner tvingades fly till andra länder. I dag uppgår den kristna befolkningen bara till 0,1 procent till följd av utrotningspolitiken. Turkiet har aldrig erkänt folkmordet.Mitt ibland oss - här i Norrköping och i Sverige - bor tiotusentals ättlingar till de människor som undkom folkmordet. I alla familjer finns berättelser om äldre släktingar som mördades på de mest brutala sätt. Man försöker nu få gehör för frågan om Turkiets erkännande av folkmordet på högsta nivå i Sverige. Så sent som under hösten 2008 avslog Sveriges riksdag en motion om detta. Frågan är egentligen viktig i hela Europa, nu när Turkiet vill bli medlem i EU. Det är lika angeläget i dagens Sverige att informera om Seyfo som om Förintelsen. Vi svenskar som också ska vara ett kristet folk måste få kunskap om det som hände 1915 i byarna i Turabdin och påminnas om det.
