Jag såg min första match på månskensrinken 1967 (IFK/IKS ) som åttaåring. Sedan dess har Hästen varit lag nr ett i hjärtat. Mängder av fantastiska minnen finns. Alla bortamatcher i hålor som Grums, Lindesberg och Vallentuna kanske med Ljungby 2014 som guldkorn nummer 1. Nervpärsen 1990 när Elitserien var några minuter bort bara för att nämna några. 

Konkursen kom väl inte som någon överraskning direkt men den vrider om själ och hjärta i enorm smärta. Förra gången det hände var det ett hårt slag men den här är etter värre. 

Nu till orsaken till att jag skriver det här. Vem ska ta ansvar för kraschen? Hittills har jag bara läst undanflykter från klubbchef och ordförande . Någon måste för tusan ta ansvar offentligt. Jag kan krasst konstatera att det inte går att driva en elitförening med inkompetenta människor på viktiga poster både till höger och vänster. En sån här megasmäll händer inte med rätt människor. 

Jag tycker att massmedia borde gå mycket hårdare åt de ansvariga i klubben. 

Till sist måste jag tyvärr säga att mitt hopp är helt ute för klubben i mitt hjärta . ”Världens bästa hockeylag” är tyvärr endast ett minne blott numera. Nu lägger jag all min hockeykärlek på det näst bästa laget i världen. Ironiskt nog blev det så när Hästen för länge sedan fick se sig utspelade både då och nu av Jönköpings stolthet.