Kanske planerade mina föräldrar min ankomst till världen då och så blev det ett år senare. Jag föddes 1941, mitt under en hemsk tid för våra nordiska grannar, Norge och Danmark.
Nu har det hänt igen. Hur tänkte mina föräldrar innan kriget nådde våra grannländer? Hur tänker föräldrarna i Ukraina om och kring sina barn idag när kriget mötte dem på sängkanten. Vi står upp för dem och visar att vi finns på alla sätt. Världsamfundet måste sätta ner foten en gång för alla och inte låta krigsherrarna bestämma villkoren. Bara några år gammal under sista världskriget, var jag" lyckligt" ovetande om vad som hände men är idag, fullt medveten om vad som händer i Ukraina. Jag har vuxit till mig.